Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stryka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Strå—Stråle
12S
1909, 1921—25 även lärare vid
Åbo akademi. S. har gjort en
banbrytande insats genom sina
forskningar i främre Orientens konst
och sitt uppvisande av dennas
betydelse för den fornkristna och
medeltida konsten i Europa.
Bland hans arbeten märkas
Orient oder Rom (1903),
Klein-Asien, ein Neuland der
Kunstge-schichte (s. å.), Altai-Iran und
Völkerwanderung (1917) och Die
Baukunst der Armenier (2 bd,
1918).
Strå, se Stam sp. 1419.
Strå, socken i östergötl. 1.,
jämte Vadstena stadsförs. och S:t
Per (och framdeles örberga och
Nassia) pastorat i Linköpings
stift. 640 inv.
Stråbrand, se Sotsvampar.
Strådöd, död på strå, d. v. s.
i säng (av sjukdom 1. ålderdom).
Under nordisk forntid ansågs S.
vanhedrande för män (jfr Hel).
Stråfoder, grönfoder, hö och
halm. S. utgör huvudmassan av
hästars, nötboskaps, fårs och
getters foder men är på grund av
hög halt av cellulosa mindre
lämpligt som svinfoder.
Stråk, se Bordläggning
sp. 315.
Stråke (eg. det man stryker
med), det instrument, varmed
stråkinstrumentens strängar
bringas att ljuda. S. består av en
böjd trästicka, stången, med
utskjutande partier upptill,
spetsen, och nedtill, f r o’
-schen, mellan vilka äro fästade
tagelsträngar, som till
spänningen regleras genom en skruv i
froschen. För att taglet icke skall
glida mot strängarna, ingnides
detta före spelningen med
kolofo-nium. S. användes redan i
forntiden i Indien. — Vid sättet att
föra S., stråkföringen,
skiljer man bl. a. på nedstråk (från
froschen mot spetsen) och u p p
-stråk, vilka utmärkas med
tecknen ri och V.
Stråkharpa (fi. jouhikantele,
tagelharpa, på Ormsö tallharpa),
stråkinstrument med griphål i
st. f. gripbräde, avlång, urspr.
urholkad resonanskropp, försedd
med lock och 2—4 strängar av
tagel, senor 1. metall.
Strängförkortningen sker genom att
vänstra handens fingrar, som vid
spelandet stickas bakifrån genom
griphålet, med övre sidan 1.
naglarna beröra den fritt svävande
strängen. S., som ännu finns i
ö. Finland och Ormsö, har
påträffats i Dalarna och Småland.
Stråkinstrument, instrument,
på vilka tonen frambringas
genom andrag med stråke. S. bestå
av två lätt välvda träskivor
(botten och locket), förenade
genom sargen, samt ett antal över
ett stall spända strängar. På
bägge sidor om stallet finnas ett
f-format ljudhål (F-hål) och
mellan botten och locket, till stöd
för stallet, en ljudpinne. Jfr
Musikinstrument.
Stråknäckare, Leptosphae’ria
herpotrichoi’des (grupp
Pyreno-myce’tes), parasitsvamp, som
genomväver stråbasen av vete, råg
och (mindre ofta) korn, till följd
varav strået knäckes och
förtvinar (stråröta).
Strålande energi, benämning
på elektromagnetisk strålning ss.
medförande energi.
Strålben. Zool. Se E x t
re-rn i t e t e r sp. 1332. — Veter. Se
Hov sp. 950.
Strålblommor, se C o m p o
-s i t a e.
Strålbärare, se Fiskar sp. 42.
Stråle. 1. Den linje, längs
vilken ett oändligt fint strålknippe
fortplantar sig; i praktiken
betraktas även ett mycket smalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
