Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Studio ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Stupid—Sture
160
verk, bestående av ett väldigt
kupolformat stenkummel, vilande
på ett kvadratiskt underlag av
sten. S. restes urspr. över
konungagravar men uppfördes
sedan ss. minnesmärken på
platser, bekanta ur Buddhas liv. S.
förekomma även som
relikgömmor och kallas dä d a g o’ p e r
(singalesiska dagoba). Jfr
Bygg-n a d s k o n s t sp. 820.
Stupi’d (lat. stu’pidus), dum.
Stupning, se Strykning.
Stu’por, lat., känslolöshet,
dumhet, djup slöhet. Jfr
Sinnessjukdomar sp. 605.
Stuptygel, tygel, som vid
kör-ning har till uppgift att hindra
hästen från att sänka huvudet
under en viss punkt samt att i
övrigt ge honom en vacker
hållning. Se ill. till Sele.
Sturdee [sto’di], sir
Dove-t o n, f. 1859, d. 1925, engelsk
amiral, segrare i slaget vid
Falk-landsöarna (se d. o.).
Stu’rdza, Dimitrie,f. 1833,
d. 1914, rumänisk liberal
politiker, 1895—1909 i fyra perioder
om tills. 9 år premiärminister.
S. upphjälpte den förfallna
statshushållningen samt orienterade
sig utrikespolitiskt mot
trippelalliansen gentemot Ryssland.
Sture, svenska ätter, bland
vilka märkas den sedan 1300-t:s
början kända ”sjöbladssläkten”
(se Heraldik sp. 662), som
utdog med Sten S. d. ä. (se S.
2), en gren av ätten Natt och
Dag, som med Nils Bosson (se
S. 1) upptog namnet S., blev
grevlig 1561 och utdog 1616
(”yngre Sturesläkten”), samt
en friherrlig ätt S. av släkten
Natt och Dag (1720—1875). —
1. Nils Bosson S., f. på
1420-t., d. 1494, riddare, riksråd,
en av Karl Knutssons främsta
anhängare. 1466 reste S. allmogen
i Dalarna mot riksföreståndaren
Jöns Bengtsson Oxenstierna och
bidrog till Karl Knutssons
åter-uppsättande på tronen f. å. S.,
som hade en väsentlig andel i
segern vid Brunkeberg 1471, var
länge en av Sten Sture d. ä:s
främsta medhjälpare i
riksstyrelsen. — 2. S t e n S. d. ä., f. omkr.
1440, d. 1503, senare medeltidens
störste svenske statsman.
Systerson till Karl Knutsson, anslöt
han sig tidigt till det nationella
partiet, deltog i biskop Kettil
Karlsson Vasas uppror mot
Kristian I 1464 och utmärkte
sig bl. a. i slaget i Haraker.
Han blev vid denna tid riksråd
och verkade för Karl
Knutssons återkallande 1467. Denne
överlämnade på dödsbädden sina
slottslän till S. (1470), som
därefter valdes till riksföreståndare.
Sin makt befäste han genom
den lysande segern över konung
Kristian på Brunkeberg okt. 1471.
Främst stödd på den honom
tillgivna allmogen upptog S.
Engel-brekts demokratisk-nationella
politik och hävdade under flera
årtionden under de svåraste
förhållanden Sveriges självständighet.
Då Kristians son Hans genom
Kalmar recess 1483 förmått den
svenska aristokratin att erkänna
honom som konung, förstod S. att
år efter år uppskjuta recessens
uppfyllande. Samtidigt
motarbetade han Hans vid kurian genom
sitt sändebud Gadh (se d. o.).
I sin lyckosamma inre styrelse
vinnläde sig S. särskilt om
rättsväsendet. Näringarna
uppmuntrades, och städerna gynnades,
bl. a. genom inskränkning av det
tyska borgerskapets andel i
stads-styrelsen (jfr Stadsväsen sp.
1407). S:s hävdande av
statsmakten gentemot rådsaristokratins
och hierarkins maktanspråk
fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
