Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sture ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Sture
162
kallade en häftig opposition
un-der ledning av ärkebiskop Jakob
Ulvsson och Svante Nilsson S.,
och då dessutom ryssarna i
förbund med Danmark angrepo
Finland 1495, blev S:s ställning
mycket svår. Han förklarades
1497 avsatt, konung Hans
inkallades, och S. tvangs till
underkastelse. 1501 anslöt sig S.
till ett av Svante Nilsson
organiserat uppror mot danskarna,
övertog än en gång
riksföreståndar-skapet och stod vid sin död som
herre över hela Sverige. — 3.
Svante Nilsson S., d. 1512,
son till S. 1, riksråd 1482. S.
anslöt sig till oppositionen mot Sten
Sture d. ä. och utnämndes efter
konung Hans inkallande 1497 till
riksmarsk. Av missnöje med Hans
styrelse försonade sig S. med herr
Sten och blev ledare för upproret
mot danskarna 1501. Efter Stens
död valdes han till
riksföreståndare 1504 och strävade ss. sådan
att fullfölja dennes politik. I
Gadh hade han en skicklig
medhjälpare, särskilt under fejden
med Danmark, som fortgick
under hela hans regering. 1509
tvangs han att sluta en neslig
fred i Köpenhamn (jfr Hans
sp. 441), men i förbund med
Lübeck (1510) upptog han kampen
på nytt och fick slutligen
överhand. Den stormannaopposition,
som S. hade att kämpa mot, kom
till öppet utbrott 1511 under
ledning av Jakob Ulvsson. Kort före
sin död lyckades han dock
betvinga den. S. var (andra gången)
gift med danskan Mätta
Ivars-dotter Dyre (d. efter 1525),
som utövade stort inflytande
över honom. Till sin styvson Sten
Sture d. y. stod hon tidvis i
mycket spänt förhållande. — 4. Sten
S. d. y., f. 1492 1. 1493, d. 1520,
son till S. 3. I den traditionella
uppfattningen har S. framstått
som en riddaridealets fullkomlige
representant, medan den moderna
forskningen särskilt understrukit
hans beslutsamhet,
målmedvetenhet och stundom hänsynslösa
kraft. Efter sin faders död 1512
genomdrev han med allmogens
stöd sitt val till riksföreståndare,
trots att rådsaristokratin redan
utsett Erik Trolle. Med
motpar-tiets ledare ärkebiskop Gustav
Trolle (se denne) inlät sig S. i en
häftig strid, som 1517 ledde till
dennes avsättning under former,
som inneburo ett svårt brott mot
kanoniska lagen. Kristian II :s
angrepp på Sverige 1518 slutade
med S:s ryktbara seger vid
Brännkyrka, men då Kristian
1520 företog en ny expedition
till Sverige, sårades S. svårt i
slaget vid Bogesund och avled på
Mälarens is under färd till Sthlm.
S. var gift med Kristina
Gyllen-stierna (se d. o. 1). — S:s
regering var av utomordentlig
betydelse. Han lyckades ej uppnå,
vad han ytterst strävade efter,
det nationella svenska
konunga-dömets återupprättande genom
sin egen tronbestigning, men
genom att fullfölja sina
företrädares kamp beredde han jordmånen
för Gustav Vasas riksdanande
verk. — 5. Svante Stensson
S., f. 1517, d. 1567, den föreg:s
son, greve 1561, riksråd,
riksmarsk, gift med Märta
Leijon-hufvud (se d. o. 4). S. intog en
framskjuten ställning inom
Gustav Vasas rådskrets. 1562—64
var han ståthållare i Reval. Av
Erik XIV misstänkt för
högförrädiska stämplingar, fängslades
han 1567 och fördes till Uppsala,
där han blev ett av
”Sturemor-dens” offer (jfr Erik sp. 1155
f.). — 6. Nils S., f. 1543, d.
1567, den föreg:s son, diplomat,
6. — L e x. XI. Tr. 14. 10. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
