Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svampdjur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Svampdjur—Svampdosa
282
(se Agaricus), tr
attskivling-ar, bläcksvampar, vaxskivlingar,
kantarell, riskor, kremlor,
ox-tungsvamp, fårticka (se T i c
-kor), rörsoppar, tagg-, blomkål-,
finger- och röksvampar, murklor
och tryffel. Litteratur om ätliga
och giftiga svenska S.: Th. O. B.
N. Krok och S. Almquist, Svensk
flora för skolor. II.
Kryptogamer-, D :r M. A. Lindblads
svampbok; Aftonbladets svampkarta.
— Zool. Se Svampdjur.
Svampdjur, s p o’ n g i e r,
Spongia’ria, en grupp huvudsaki.
marina, fastsittande, vanl.
kolonibildande K a v i t e t s d j u r.
Kroppen består av ekto- och
ento-derm samt ett mellanliggande, av
ektodermet bildat mesenkym. I
mesenkymet finnas i regel
kalk-1. kiselkroppar (spi’cula) i form
av nålar, hjul, ankare etc., 1.
nätverk av horn- (spongin-) trådar.
Entodermcellerna likna
choano-flagellater (jfr Flagellata),
uppta näringen och bekläda hos
flertalet S. små
gisselkammare, i vilka ett från porer i
ektodermet gående, tillförande
kanalsystem mynnar. Utförande
Svampdjur. Schematisk bild av
kalksvamp. A osculum, G gisselkammare,
P porer i ektodermet.
Svampdjur. En svensk art
sötvattens-svampar.
kanaler mynna i en med en större
öppning (o’sculum) försedd
hålig-het. Fortplantningen är vanl.
både könlig och könlös
(knoppning). Sam- 1. skildkönade. —
Äldsta fossila S. tillhöra
kam-brium. — S. med kalkspicula,
kalksvampar, äro små,
relativt enkelt byggda. Till S. med
kiselskelett höra bl. a.
glassvamparna, ss.
venuskor-gen, Euplecte’lla aspergi’llum,
stensvamparna,
Lithi’sti-dae, vilkas skelett är mycket fast
och som huvudsaki. äro kända
som fossil, n e p t u n b ä g a r e n,
Pote’rion neptu’ni, ett intill 1 m.
högt, bägarformigt S., som lever
i Stilla havet, borr svampen,
Clfona, som har förmåga att
borra sig in i musselskal,
koraller o. d., och
sötvattens-svamparna, Spongfllidae,
som på hösten bilda av ett fast
hölje omgivna knoppar,
ge’mmu-lae, vilka övervintra och på våren
ge upphov till nya S. Till
hornsvamparna, vilkas skelett
består av spongintrådar, hör bl. a.
badsvampen (se d. o.).
Gelésvamparna sakna skelett.
Svampdosa, liten dosa,
innehållande en svamp, indränkt i
luktvatten, spec. på 1600- och
1700-t. en för damer nästan
obligatorisk toalettartikel. Utfördes
ofta i dyrbart guldsmedsarbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
