Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svarvning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Swatou—Svavel
300
Swatou, stad i prov.
Kuang-tung, s.ö. Kina, på en halvö vid
Sydkinesiska havet. S. är
centrum för Kinas
rörsockerproduktion, exporterar socker, te m. m.
och är viktig emigranthamn. C:a
95,000 inv. — Traktathamn 1858.
Svavel (lat. su’lfur),
grundämne av metalloid natur.
Förekommer i naturen i fritt tillstånd
i vulkaniska trakter samt synnerl.
allmänt ss. sulfider och sulfater.
De största svavellagren
förekomma i Louisiana i För. Stat, och på
Sicilien. Det råa svavlet renas
genom destillation, varvid S. vid
långsam avkylning övergår till
flytande form och gjutes i
stänger. Vid hastigare avsvalning
avsätter sig S. som pulver,
svavelblomma. S. förekommer i
flera modifikationer. De vanligare
äro tvä kristalliniska, r o m
-b i s k t och m o n o k 1 i’ n t S.,
samt a m o’ r f t S. Nedhälles
kokande S. i kallt vatten, erhålles
en seg, elastisk modifikation. S.
är till färgen gult, leder värme
dåligt och är en god elektrisk
isolator. Brinner lätt med blå låga,
varvid svaveldioxid bildas. Löses
ej i vatten men lätt i kolsvavla.
Av koncentrerad salpetersyra
oxideras S. till svavelsyra. Med de
flesta metaller förenar sig S.
direkt till sulfider. Av alkalier löses
S. under bildning av sulfhydrat
och tiosulfat. S. användes vid
framställning av krut,
fyrverkeripjäser, svaveldioxid, svavelsyra
och till vulkanisering av kautsjuk.
I medicinen användes finfördelat
S. i salvor mot hudsjukdomar
och stundom invärtes mot
tarmsjukdomar. Atomtecken S,
atomvikt 32,06, smältpunkt för
rom-biskt S. 114°,4, för monoklint
119°,2, kokpunkt 444°,5, spec. v.
för rombiskt S. 2,03—2,06. S. är
i sina föreningar 2-, 4-, 6- 1.
7-värt. — S: s förening med väte,
svavelväte 1. v ä t e s v a v
-1 a, H2S, bildas vid förruttnelse
av svavelhaltiga organiska ämnen
och förekommer i vulkangaser.
Den framställes vanl. genom
inverkan av svavelsyra på
svaveljärn. Giftig, illaluktande,
brännbar, i vatten lättlöslig gas.
Vattenlösningen, svavelvätevatten, är en svag tvåbasisk
syra, vars salter kallas s u 1 f
-hy d r a’ t e r 1. sulfi’der
(svavelmetaller) beroende
på om en 1. två väteatomer
ersatts med metall. Sulfider kunna
bildas 1) genom upphettning av
metallen med S., 2) genom
fällning i sur metallsaltlösning med
svavelväte, 3) genom fällning ur
metallsaltlösning med s v a
vel-a m m o n i u m, (NH4) 2S.
Alkali-metallernas och de alkaliska
jordmetallernas sulfider äro lösliga i
vatten. Arsenik-, antimon- och
tennsulfiderna äro lösliga i gult
svavelammonium, (NH4)2S2.
Genom sulfidernas olika löslighet
och ofta karaktäristiska färg kan
man analytiskt skilja metallerna
från varandra. — S. förenar sig
direkt med halogener. Viktigaste
halogenföreningen är
svavel-monoklori’ d, s v a v e 1 k 1 o
-r u’ r, S2C12, en gul vätska med
stickande lukt; användes som
lösningsmedel för svavel vid
vulkanisering av kautsjuk. — S:s
föreningar med syre äro
svavelses-kvioxid, -dioxid, -trioxid och
-peroxid. Svavelses k
viox i’ d, S2O3, bildas som blågröna
kristaller genom behandling av S.
med svaveltrioxid och
avdunstning av överskottet av trioxiden.
Motsvarande syra är h y’ d r o
-svavelsyrlighet, H2S2O4,
vars salter, hydrosulfi’ter,
äro ytterst kraftiga
reduktions
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
