Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svavelbakterier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
Svavelbakterier—Svavelsyra
302
medel. — Svaveldiox i’ d,
SO2, en färglös, giftig gas med
stickande lukt, förekommer i
vulkangaser och framställes
genom förbränning av S., röstning
av pyrit 1. reduktion av
svavelsyra med kol 1. koppar. Gasen
kondenseras lätt till en vätska,
som kokar vid —8° och på
grund av sitt stora
avdunst-ningsvärme användes inom
kyl-tekniken. Gasen är lättlöslig i
vatten, vattenlösningen
svavel-syrlighet, H2SO3, är en syra,
vars salter kallas bisulfi’ter
1. s u 1 f i’ t e r, allteftersom en
1. två väteatomer ersatts med
metall. Svavelsyrlighet användes
vid blekning, kalciumbisulfit vid
papper sm assetillverkning (se
Trämassa). —
Svaveltrio x i’ d,
svavelsyrean-h y d r i’ d, SO3, bildas genom
glödgning av sulfater 1. genom
oxidation av svaveldioxid. Den är
en tung gas, som lätt löses i
vatten under bildning av svavelsyra
(se d. o.). — S v a v e 1 perox i’d,
S2O7, en obeständig oxid, som
bildas av ozon och svaveldioxid.
Motsvarande syra, ö v e r
svavelsyra, H2S2O8, kan erhållas
genom elektrolys av svavelsyra
under vissa villkor. Är liksom
salterna, persulfa’ter, ett
kraftigt oxidationsmedel. —
T i’osvavelsyra,
under-svavelsyrlighet, H2S2O3, är
en obeständig syra, vars salter
tiosulfa’ter 1. hy p o s u 1
-f i’ t e r däremot äro beständiga.
Natriumtiosulfat löser silvrets
halogenföreningar och användes
därför i fotografin ss. f i x e’ r
-salt. Det oxideras hastigt av
klor och användes under namnet
a n t i k 1 o’ r vid blekning för att
borttaga klor ur den blekta
varan. — Dit i’osyr a,
undersvavelsyra, H2S2O6, är
känd i vissa salter, h y p o s u 1
-f a’ t e r.
Svavelbakterier, bakterier,
som leva i vatten och oxidera
svavelväte, varvid svavel i form av
korn upplagras inuti cellerna.
Vanliga i Sverige äro bl. a.
Beg-gia’toa-arter, som bilda ett
kritvitt överdrag på multnande ämnen
i både sött och salt vatten.
Svaveldioxid, se Svavel sp.
301.
Svavelkalkvätska, lösning av
svavelkalk
(kalciumsulf-hydrat), beredd genom kokning
av en blandning av svavelblomma
och kalkvatten. S. användes till
besprutning (jfr d. o.) och säljes
under namn av
kalifo’rnia-vätska 1. fr i’se o.
Svavelkis, se P y r i t.
Svavelregn, se Stoftmoln.
Svavelsalter, se
Sulfosal-t e r.
Svavelstickor, se
Tändstickor.
Svavelsyra, H2SO4, den
tekniskt viktigaste av alla syror och
en av de starkaste. I rent,
vattenfritt tillstånd är den en
färglös, tämligen tjockflytande
vätska. Stelnar vid —10° och
kokar vid -]- 338°, varvid den
sönderdelas i svaveltrioxid och
vatten. Spec. v. 1,84. Handelns
koncentrerade syra är c:a 98 %-ig.
Den upptar med begärlighet
vatten och användes därför för
torkning av gaser. Vid utspädning
med vatten utvecklas värme.
Koncentrerad syra verkar i hög grad
frätande på organiska ämnen.
Utspädd syra (handelns
”mässingsvatten”) löser många metaller,
ss. järn och zink, under vät
gasutveckling, däremot angriper
koncentrerad syra ej järn. Stark
syra verkar vid högre temperatur
oxiderande och löser tunga
metaller under utveckling av
svavel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
