Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svavelbakterier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Svavelsyra
304
dioxid. Bly angripes ej. S. har
stor teknisk användning för
framställning av superfosfat, soda,
sulfater och färgämnen. Salterna
kallas bisulfa’ter 1.
sulfa’ t e r, allteftersom en 1. två
väteatomer ersatts med metall.
Sulfaterna äro lösliga med
undantag av bly-, barium- och
stron-tiumsulfaten. Rykande S. är
en lösning av svaveltrioxid i
koncentrerad svavelsyra; den avger
vita moln av svaveltrioxid. —
S. var känd redan på 700-t. och
framställdes då och under
århundraden framåt genom
glödg-ning av alun 1. järnvitriol samt
kondenser ing av ångorna (därav
namnet vitriololja, efter en
viktig tillverkningsort ofta
kallad ”nordhausisk vitriololja”).
Det viktigaste råmaterialet är
numera svaveldioxid, vanl.
framställd genom röstning av
svavel-kis. Svaveldioxiden kan enl.
formeln SO2 + O + H2O = H2SO4
överföras till svavelsyra, men då
den oxideras mycket långsamt
med luftsyre enbart, måste någon
katalysator användas. — Inom
industrin användas numera två
metoder för framställningen,
bly-kammarprocessen, uppfunnen
1746, och kontaktmetoden,
uppfunnen 1875. Vid
blykammarpro-cessen sker syrans bildning med
hjälp av salpetersyra ss.
katalysator i blykamrar (i Sverige 3 å
4 i varje system), tillsammans
rymmande 4,000 å 5,000 kbm. De
från rostugnarna kommande
gaserna (svaveldioxid, kväve och
syre) inledas först i en av
syre-fast sten uppbyggd och med
lergodsringar 1. stenar fylld,
torn-liknande apparat, G 1 o v er t o r
-n e t, där de mötas av
nedrinnande ”kammarsyra” jämte nitros
(se nedan) och salpetersyra. I
tornet avkylas rostgaserna och
koncentreras kammarsyran,
under det att de nitrösa gaserna och
salpetersyran frigöras och
medfölja rostgaserna från tornet in
i blykamrarna, där de mötas av
finfördelat vatten. Här oxiderar
salpetersyran svaveldioxiden till
svavelsyra och reduceras själv
till kväveoxid, som av luftens
syre oxideras till kvävedioxid 1.
-trioxid, vilka i sin tur åter
oxidera svaveldioxiden och själva
reduceras till kväveoxid. En liten
del reduceras till kväveoxidul 1.
kväve, vilka ej åter oxideras;
förlusten ersättes genom tillsats
av salpetersyra i Glovertornet.
De från sista kamrarna
bortgående gaserna inledas i G a y - L u s
-sactornen, liknande
Glovertornet men fyllda med koks.
Gaserna mötas av avkyld,
koncentrerad syra från Glovertornet och
avge därvid de nitrösa gaserna till
syran, varvid bildas
nitrosy’1-svavelsyra, NOHSO4,
”nitros”, som pumpas upp till
Glovertornet. Den syra som
kammarsystemet lämnar, håller c:a
62 % H2SO4. Förr koncentrerades
syran i platinakärl, numera vanl.
i Kesslerapparater av
syrefast s. k. volviclava. Större
delen koncentrerad syra
framstäl-les dock enl. kontaktmetoden, vid
vilken en blandning av
svaveldioxid och luft, som ledes genom
rör med platinerad asbest 1. vissa
metall oxider (katalysatorer) vid
c:a 450° C., ger svaveltrioxid
enl. formeln: SO2 -|- O = SO3.
Gasblandningen måste renas
ytterst noga, eljest blir
katalysatorn snart oduglig. Den bildade
svaveltrioxiden ledes in i
koncentrerad syra, då rykande svavelsyra
1. o’ 1 e u m bildas, som med
vatten ger vanlig koncentrerad syra,
vilken är renare än
blykammar-syran. I världsproduktionen ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
