Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska språket - Svenska stadsförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
Svenska stadsförbundet
360
da och diplomatiska världens
språk, stucko naturligtvis
latinska ord och konstruktioner
fram i de bildades prosa. Fr. o. m.
senare delen av 1600-t. tränger
franskan fram som långivare i
större skala; ss. sådan nådde det
höjdpunkten under 1700-t.,
särskilt under den gustavianska
tiden. Då den fornnordiska
litteraturen genom den s. k. götiska
skolan kom till heders, vaknade ånyo
intresset för språkrensning (J. E.
Rydqvist, V. Rydberg).
Internationella lånord ha i stor skala
övertagits tillsammans med
uppfinningar (telefon, radio etc.).
Under senaste tid har särskilt i
idrottens terminologi en mängd
engelska lånord inkommit.
Talrika, men mindre märkbara äro
de s. k. översättningslånen (då
ett utländskt ord 1. uttryck
efterbildas med inhemskt material).
— Talspråket har ingalunda nått
enhet i samma grad som
skriftspråket. Så talade t. ex. under
1600-t., då t. o. m. skriftspråket
i regel röjde författarens hemort,
även bildade personer mycket
dialektalt. En mera utsträckt
skolgång och läsning samt bättre
förbindelser mellan skilda landsdelar
ha sedan alltmer utjämnat
olikheterna. Men liksom i skriften
finnas än mer i talet dubbletter,
växelformer o. d. med lika
anspråk på giltighet: tungspets-r
och skorrande r, accent (t. ex.
syster med grav 1. akut accent),
genus (ett 1. en lås), böjning
m. m. Talet har sedan länge
frigjort sig från plur. hos verbet,
men skriften har ännu blott
individuellt följt efter. — Om de
svenska dialekterna se
Folkmål. — S. talas f. n.
utom i Sverige, där de lapska och
finska områdena få undantagas,
i delar av s. och v. Finland (av
c:a 370,000) och smärre områden
i de baltiska länderna, främst
Estland (c:a 7,000). Sannolikt
fick S. i någon mån fäste österut
redan under vikingatiden. På
1600-t. vunnos nya områden för
S. genom erövringar (Syd-Sverige,
Jämtland och Härjedalen). Från
1780-t. härrör den lilla svenska
språkön i Gammalsvenskby i s.
Ryssland (c:a 850 personer). Om
det ytterst betydande tillskott,
som S: s utbredning i utlandet
erhållit genom senare emigration, se
Svenskar och
Svenskamerikaner.
Svenska stadsförbundet, en
1908 under ledning av E.
Palm-stierna, S. v. Friesen m. fl.
bildad organisation för
tillvaratagandet av svenska städers och
stadsliknande samhällens
gemensamma intressen. S. omfattar
1927 112 städer, 37 köpingar och
75 municipalsamhällen.
Medlemmarna äro företrädda vid den
vart tredje år sammanträdande
kongressen i proportion till
invånarantalet. Huvudorganet för
S: s verksamhet är Kommunala
centralbyrån i Sthlm. Genom
utredningar och initiativ har
S., till stor del i samverkan
med statsmakterna, gått i
spetsen för en vidsträckt
reformverksamhet. 1918 tillsattes inom S.
ett finansråd för kommunala
hus-hållningsfrågor och 1920 Svenska
städernas
förhandlingsorganisation som företrädare för
medlemmarna inför
kommunalarbetarnas fackliga organisationer. S.
utger en skriftserie samt sedan 1909
Svenska Stadsförbundets
Tidskrift (8 häften om året). —■
Huvudsaki. genom S: s bedrivande
bildades 1919 på grundval av
donationer Svenska
stads-historiska institutet,
som under ledning av en stads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
