Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
Svensk litteratur
404
historia, som likväl lästes och
beundrades ända till 1600-t:s slut.
Det etnografiska arbete om
Sverige, som hans broder Olaus
Magnus skrev, innehåller
däremot flera värdefulla
upplysningar. I början av 1480-t.
infördes boktryckarkonsten i Sverige.
Före reformationen användes
tryckpressen dock i huvudsak
blott för att mångfaldiga de för
kyrkligt bruk behövliga latinska
skrifterna. Den första boken på
svenska, Aff dyäfwlsens Frästilse,
trycktes 1495. —
Reformationstiden (1520—1648).
Först genom reformationen fick
boktrycket betydelse för
massan av folket (den första svenska
bibelövers. 1541), och särskilt
verksam var vår store reformator
Olaus Petri, som utgav en
mängd reformationsskrifter på
svenska, alla utmärkta av en
överlägsen stilkonst. Men han och
hans broder Laurentius
Petri äro de nästan enda
betydande författarna under 1500-t.,
och den svenska kulturen sjönk
snarast efter de första
reformationsåren, de gamla
bildningsanstalterna förstördes och inga nya
trädde i stället. Frånser man
Olaus och Laurentius Petris samt
Peder S w a r t s krönikor
fyl-les litteraturen nästan
uteslutande av teologiskt gräl. Först med
Karl IX och Gustav Adolf kom
en ljusning. Uppsala universitet
återuppstod 1593, skolorna
förbättrades, gymnasier inrättades i
flera stiftsstäder, likaså
boktryckerier. Men ännu dröjde det,
innan en litterär verksamhet
började. Några historieskrivare ss.
Erik Göransson Tegel
och Messenius framträdde
väl vid 1600-t:s ingång, men
betydande äro de i allm. icke.
Diktkonsten låg fortfarande nere, och
Wivallius är den ende
skalden under denna tid. Dramer
skrivas och uppföras men ännu
blott ss. övningar för djäknarna;
det äldsta kända är Olaus
Petris Tobi’æ Come’dia. —
Stormaktstiden (1648—
1718). Uppvaknandet skedde
först genom Stiernhielms insats.
De dikter, som nu skrevos,
framträdde med anspråk på att vara
konstverk, man fick andra
intressen än de blott religiösa, den
första grunden till en
vetenskaplig forskning lades, och kulturen,
som förut, ända sedan 1300-t:s
mitt, ensidigt behärskats av den
tyska, tog nu intryck även från
Italien, Frankrike och Holland
(men ännu ej från England).
Inom skönlitteraturen kan man
iakttaga olika strömningar, först
en, som strävar efter anslutning
till antiken. Denna inledes av
Stiernhielm med dikten
Hercules, och till denna riktning
hör ock Urban Hiärne, som
skrev vår första antikiserande
tragedi, Rosimunda. Till
Stiernhielms efterföljare räknas ock
Columbus, som sökte
skapa ett svenskt ode, samt
didak-tiker som fru B r e n n e r och
Spegel. Samtida, men
oberoende av honom, voro pseudonymen
Skogekär Bärgbo,
författare till sonettsamlingen Wenerid
— vem han varit, är omtvistat
— samt Lars Johansson
(Lasse Lucidor), mest
bekant ss. bröllops- och
begrav-ningspoet men bäst i sina friska
dryckessånger och sina
kraftfulla religiösa dikter. På 1680-t.
kom en ny strömning, som
utgick från den italienska
marinis-men och till vilken L i 11 i e n
-sted t, Leyoncrona och
framför allt Dahlstierna
räknas. Det utmärkande för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
