Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
Svensk litteratur
408
mönstret för den svenska. Omkr.
1750 blev fru Nordenflycht
den ledande. Dalin hade varit en
kall natur, en rationalist på den
tidigare upplysningens
ståndpunkt. Fru Nordenflycht
representerar däremot den mera
känslobetonade riktning, som i
utlandet i viss mån vände sig
mot upplysningens rationalism,
och de stora kulturproblemen
börja nu diskuteras. Hennes vän
Gyllenborg förfäktade en
stoisk dygdelära, under det att
C r e u t z hyllade en sensuell
njutningsfilosofi. Gemensamt för
alla är deras arbete för språkets
fulländning, och i detta fall
nådde Creutz längst. Fru
Nordenflycht dog 1763, och sedan trädde
B e 11 m a n fram ss. den slutande
frihetstidens tongivande
författare. Han gav ett målande
uttryck åt den moraliska, politiska
och ekonomiska upplösningen
under denna tid. Genom sin
kraftfulla realism fullföljde han en
rent svensk smakriktning, men
denna lyckades han på ett
överlägset sätt förena med den
graciösa franska rokoko, som mött
oss redan hos Dalin. Den efter
Dalin främste företrädaren för
frihetstidens svenska prosa var
den framför allt som humoristisk
reseskildrare betydelsefulle J a
-kob W a 11 e n b e r g. —
Gustavianska tiden (1772—
1809). Statskyrkan såg under
denna period sitt inflytande
alltmer minskat, och dess båda
viktigaste motståndare blevo nu å
den ena sidan
upplysningsfilosofin och å den andra den
framväxande religiösa mystiken, som
dels sammanhänger med de
frikyrkliga rörelserna, särskilt med
Swedenborgianismen, dels med de
hemliga sällskap, som från
utlandet spredo sig till Sverige.
Ledaren inom
upplysningsrörel-sen var Kellgren, som mot
1780-t:s slut i Stockholms-Posten
angrep tidens mysticistiska
rörelser. En annan strid, som Kellgren
förde, var av mera litterär art
och stod mellan upplysningens
rationalism och den från
Rousseau utgående oppositionen mot
denna upplysning. Denna rörelse
fick nu i T h o r i 1 d en högt
begåvad svensk representant, som
med våldsam kraft vände sig mot
den rådande ensidiga franska
smaken, särskilt mot det
småaktiga regeltvånget. I stället
hänvisade han på de förromantiska
rörelserna i Europa. En annan
anhängare av denna riktning var
Lidner, de ”ömma känslornas”
skald, och förromantiska inslag
kan man spåra även hos
författare, som snarast höra till
upp-lysningslägret, så hos
Oxenstierna och icke minst hos
Kellgren själv, medan A d 1 e r
-b e t h och Ehrensvärd
närmast företräda en nyklassisk
stilriktning. Upplysningens siste
betydande författare, Leopold,
stod under sin sista tid tämligen
ensam, och hos Franzén, som
bildar övergången till nästa
period, är det bärande en varm
religiös känsla och en naiv, älskvärd
realism. Frihetstidens utilism
hade således under den gustavianska
tiden givit vika för övervägande
estetiska intressen. Härom vittna
inrättandet av Svenska
akademien (1786) och de talrika
teatrarna i Sthlm. I samband med
dessa står en för perioden
karaktäristisk uppblomstring av det
dramatiska författarskapet, bland
vars representanter främst
märkes Gustav III. —
Romantiken (1809—30). De
förromantiska rörelser, som funnits
under 1700-t., mogna nu till ren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
