Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•417
Svensk musik
418
Kristinas trontillträde fick
dettas prestationer ökad glans och
konstnärligt värde icke minst
genom en inkallad fransk
musiktrupp, som sannolikt medverkade
vid de på hovet framförda
franska baletterna. 1652 inkom
ytterligare under ledning av V.
Alfa r i c i ett italienskt sällskap av
såväl instrumentalister som
sångare. Betr, såväl
produktionen som exekutionen stod
sålunda det rika musikliv, som rådde
i Sthlm vid mitten av 1600-t.,
väsentligen i beroende av
utlandet. Men nationella element
gjorde sig därjämte gällande särskilt
med den från Tyskland
stammande familjen Düben, vars
främste medlem, Gustav
Düben, var århundradets störste
svenske tonsättare. — 11 0 0 - t.
Efter en avmattning mot slutet
av 1600-t. och de första åren av
det följande århundradet
uppblomstrade musiklivet med
förnyad kraft åter på 1720-t. under
ledning av J. H. Roman,
tidevarvets störste svenske
tonsättare. Som ledare för det rika
konsertväsen, som nu skapades i
Sthlm, framträdde senare P.
B rand t, Uttini och Z e 11
-b e 11 d. y., de bägge senare även
verksamma som kompositörer.
Från 1760-t. gjorde sig även
musikaliska amatörer ss. A. v.
Horn, A. N. v. H ö p k e n
m. fl. gällande vid de s. k.
ka-valjerskonserterna, och till
höjandet av det privata
musikintresset bidrog särskilt sällskapet
Utile dulci, vars traditioner delvis
upptogos av Mus. akad.
Sällskapsvisan, som tidigare med Dalins
visdiktning nått en vidsträckt
spridning, fick med K. M.
Bell-man sin främste representant
och odlades något senare av O.
Ä h 1 s t r ö m. Företrädare för
större former voro mot slutet av
århundradet J. W i k m a n s o n
(stråkkvartetten) och P.
Frige 1. Sitt högsta konstnärliga
uttryck fick musiklivet från 1773
genom den svenska operan, vars
repertoar likväl i början
dominerades av utländska verk. —-
Under 1 800- och 1 9 0 0 - t. har
musiklivet framträtt i allt rikare
former. En strävan att hävda
nationell egenart resulterade i
början av förra årh. i ett
samlande och utgivande av äldre
folkmusik samt gjorde sig även i
viss mån gällande i den ung.
samtida och något senare tonsatta
sångmusiken, bland vars
representanter märkas B. H. C r u s e 11,
J. E. Nordblom, H æ f f n e r,
G e i j e r och O. Lindblad.
Hos dessa tonsättare liksom hos
A. Lindblad, vilken omkr.
mitten av 1800-t. var den främste
viskompositören, spåras likväl
även ett betydande inflytande
från utländska
klassiskt-roman-tiska strömningar. Bland
tonsättare, som f. ö. främst skapat sig
namn ss. vokala kompositörer må
nämnas Prins Gustav, J. A.
Josephson, G. Wenn er
-berg, A. K ö r 1 i n g, V.
Sved-bom och E. Sjögren.
Instrumentalmusiken, som under förra
delen av århundradet icke hade
att uppvisa någon mera
betydande representant, fick med F.
Berwald en i hög grad
originell och storvulen företrädare. L.
Norman, vilken från 1860-t.
intog en ledande ställning inom
huvudstadens musikliv, var
närmast påverkad av Schumann.
Delvis andra romantiska
strömningar (Wagner, Liszt m. fl.),
ehuru färgade av ett starkt
personligt temperament och
utpräglat svenskt kynne, framträdde i
Södermans tondiktning. En
14. — Lex. XI. Tr. 3. 11. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
