Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
Svensk musik
416
övades vid gudstjänsten i kyrka
och kloster, var i huvudsak
densamma, som förekom i den
övriga kristenheten. Rent nationella
element i sång förekommo endast
i någon större utsträckning i de
officier, som nydiktades för
svenska lokalhelgon. Som
tonsättare verkade bl. a. med största
sannolikhet Skarabiskopen
Brynolf Algotsson samt
möjligen även Vadstenapriorn
Petrus Olai och biskopen i
Linköping N i c o 1 a u s
Herrn a n n i. Om den omsorg, man
nedlade på ett värdigt
utförande av kyrkosången, vittna
flera korstadgar från skilda stift
samt klosterregeln för Vadstena,
som under den senare medeltiden
blev centralpunkten för den
kyrkomusikaliska odlingen. Från
slutet av medeltiden märkas vid
sidan av den enstämmiga
gregorianska sången även ansatser till
en flerstämmig musik, som
senare — ehuru där uttryckligen
förbjuden — även synes vunnit
insteg i Vadstena. Bruket av
orgel blev småningom allt
vanligare. Efter reformationen sökte
man visserl. ombilda kyrkosången
i luthersk anda, men den katolska
mässmusiken bibehöll sig
därjämte, och först på 1600-t. vann den
evangeliska kyrkosången helt
överhand. — På ett lägre kulturellt
plan än kyrkomusiken stod
givetvis den profanmusik, som
utövades under medeltiden. Väl omtalas
i Snorres konungasagor o. a.
samtida källor, att lekare vid
konungens och stormännens hov
spelade på giga, harpa o. a.
instrument. Men dessa lekare voro
sannolikt i regel ambulerande
spelmän och deras konstutövning
ännu mycket primitiv. Först mot
medeltidens slut synas de ha fått
en större musikkulturell
bety
delse. Om den medeltida
balladens och dansvisans musikaliska
föredrag är mycket litet känt
genom samtida vittnesbörd, men
flera melodier ha fortplantats
genom en muntlig tradition och
senare upptecknats (jfr
Folkmusik). En folklig sångart
med text på modersmålet 1.
biandtext på latin och svenska
var leisen (se Le i ser), som på
1400-t. vann insteg i Sverige.
Under medeltiden odlades även den
latinska skolsången (ca’ntio 1.
cantile’na,) av blandat religiöst
och profant innehåll, som då och
senare sjöngs vid skoldjäknarnas
sockengång under ferierna.
Kända äro visserl. dessa skolsånger
först genom T. Petri Ruutas
Pi’ae cantio’nes (1582), vilka
likväl helt återgå på medeltida
musikpraxis. — 15 0 0- och
16 0 0-t. När efter
reformationen skoldjäknarnas sång fick
ökad betydelse för
upprätthållande av gudstjänsterna,
tillgodosåg man musikundervisningen i
tidens kyrko- och skolordningar,
varigenom på flera håll (icke
minst i stiftsstäderna) lades
grunden till ett blomstrande musikliv
även utom skolans och kyrkans
murar. Så var särskilt fallet i
Västerås, där J. Columbus
från 1620-t. var den ledande
kraften. I Uppsala organiserades
musiklivet av O. R u d b e c k d. ä.
och senare av H. V a 11 e r i u s,
vilken tillika arrangerade
musiken till 1695 års psalmbok. Ett
bevis på det livliga
musikintresset voro även de disputätioner i
musik, som från slutet av 1600-t.
ventilerades i universitetsstaden.
— Under stormaktstiden
florerade likväl musiken främst
i Sthlm, där redan de tidigare
Vasakonungarna skapat ett
stående hovkapell. Med drottning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
