Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
Sverige (Växtvärld)
448
raste mån.; dock är i högfjällen
januarinederbörden mycket
riklig. Molnigheten är störst
i dec. och minst under våren och
försommaren.
Vindriktningen är i svenska farvatten
på grund av de ständigt
passerande cyklonerna ganska
variabel. På västkusten dominera dock
v. och s.v. vindar, i Östersjön n.
och n.ö. samt längs Bottniska
vikens kust härjämte rent s.
vindar. Höst och vinter äro de
blåsigaste årstiderna. Åska och
hagel förekomma i S.
huvudsaki. under varmare årstiden,
dock med betydligt olika frekvens
under olika år. — Växtvärld. S:s
flora räknar c:a 1,600 vilda
fa-nerogamarter (bortsett från de
talrika småarterna inom vissa
mångformiga släkten). I
fjälltrakterna i n. finnes ett
trädlöst högf jällsområde och
nedanför detta en subalpin björkskogs
-region, längst i s. och s.v. ett
annat lövskogsområde med ädla
lövträd (bokskogsområdet). I
övriga delar spela barrskogar
huvudrollen. —
Fjällregionen når i n. Lappland ned till c: a
500 m., i n. Dalarna till c:a 950
m. ö. h. Närmast ovan
björkskogen löper vanl. ett bälte av
videbuskar, därovan utbreda sig
fjällhedar med kråkris,
dvärgbjörk, fjällsippa, starr- och
tågarter m. m. Isranunkel,
dvärgvide (SaTix herba’cea) o. a.
utmärka de högst belägna
snölägena. Det s u b a 1 p i’ n a
björk-skogsområdets undre gräns
ligger i n. c:a 400 m., i
Dalarna c:a 900 m. ö. h.
Förhärskande träd är glasbjörk,
dessutom förekomma gråal, hägg, asp
och rönn. Inom n. och m e 11.
barrskogsområdena (jfr
Skogstyper) äro tall- och
granskogar förhärskande. Orörda
urskogar äro dock numera
sällsynta. Glasbjörk förekommer
talrikt. övriga lövträd äro asp, sälg,
hägg, rönn och gråal, i s. och efter
kusten masurbjörk och klibbal, på
skyddade platser (vanlig) alm,
skogslind, lönn, ask och hassel.
Lönn, lind, hassel och alm gå
längs kusten till Ångermanland;
den sistnämnda förekommer
dessutom i s.v. Lappland. Askens
nordgräns går genom
Hälsingland. Inom s. b ar r skog s
områd et äro de ursprungliga
skogarna till stor del uthuggna. Av
skogsträden äro tall och gran
förhärskande. Karaktäristisk är
vanlig ek, vars nordgräns går genom
s. Värmland, s. Dalarna och längs
nedre Dalälven (ek förekommer
dessutom i Ångermanland).
Därjämte finnas alm, ask, asp, björk,
lind, lönn, oxel, hassel, slån,
hag-torn m. fl. Söderut (i Götaland)
uppträda smärre bokskogar. Inom
bokskogsområdet är
jämte boken vanlig ek samt
vinterek de viktigaste lövträden. Av
barrträden förekommer tallen vild
men granen blott odlad. Om
skogarnas utbredning och utseende se
vid. Skogstyper. — De med
blott tunt jordlager täckta
kalkplatåerna på Öland och Gotland
hysa den för dessa trakter
karaktäristiska, värmeälskande a 1
-varfloran. Denna betraktas
som en sista utlöpare av den
rysksibiriska stäppfloran.
Kalktrakter med säregen flora (t. ex.
rikedom på orkidéer) finnas
därjämte på Västergötlands berg, i
Skåne, Sthlms skärgård,
Jämtland, n. Lappland etc.
Torvmossar uppta särskilt i
Norrland och Sydsvenska höglandet
mycket stora områden. Se vid.
Mosse. Ljunghedar äro
särskilt vanliga i s. och s.v. (i
Halland, Västergötland, s. Små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
