Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
515
Sverige (Historia — 1902)
516
prägel åt ministären. Den
personliga konungamakten kunde väl
under Oskar II (1872—1907)
göra sig gällande vid enskilda
tillfällen, bl. a. inom den yttre
politiken, där konungen lyckades
avblåsa den rysk- och tyskfientliga
demonstrationspolitik, som en
lång tid förts. I de allt talrikare
unionella konflikterna med Norge
förde emellertid Oskar II en
vacklande och föga målmedveten
politik, och 1905 följde slutligen
unionens upplösning.
Representationsreformen gav ökat
inflytande åt jordbrukarna. Redan
1867 hade inom den nya
riksdagens A. K. under ledning främst
av A. Posse uppstått en stark
partibildning, lantmannapartiet,
som krävde gehör för sina
speciella klassintressen och visade
starka tendenser att ”gouvernera
med budgeten”. Ett av dess
främsta yrkanden var — som
villkor för sin medverkan till
försvarets stärkande — avskaffande
av grundskatterna och lindring av
indelningsverket, bördor, vilka
tyngde på den jordägande
befolkningen och betecknades som
”sekelgamla orättvisor”. När
försvarsfrågan kom på dagordningen
under inverkan av de stora krigen
1864—71, förhalades dess lösning
genom dess sammankoppling med
grundskattefrågan. Endast steg
för steg bragtes frågan framåt i
kompromissens (se d. o.) tecken,
och först under inflytande av den
ryska våldspolitiken i Finland
nådde man fram till en grundlig
försvarsreform enl. allmänna
värnpliktens princip 1901. Vid
denna tid hade lantmannapartiets
enhetsfront for länge sedan
brutits genom tullfrågan. Sedan
frihandeln under de första
årtiondena efter sitt genomförande
visat gynnsamma verkningar i form
av ökat välstånd och livligare
handelsutbyte, inträdde inemot
1880 en hela Väst-Europa
drabbande jordbrukskris. Denna
framkallade bland lantmännen i de s.
och mellansvenska
jordbruksbygderna ivriga önskemål om
tullskydd för spannmål, och
samtidigt reste industrimännen krav
på industritullar till skydd mot
den övermäktiga konkurrensen
från äldre industriländers sida.
Det blev en hård strid mellan
protektionister och frihandlare
(se Handelspolitik),
vilken resulterade i att
skyddstullar infördes, först på spannmål
(1888), sedan på
industriprodukter (1892). Härefter avblåstes
tullstriden, främst tack vare
statsministern E. G. Boströms
(1891—1900) förmedlande och
kraftfulla ”rikspolitik”. Den
tullsky dds vänliga delen av
lantmannapartiet hade omdanats till det
allmänt konservativa
lantmanna-och borgarpartiet, medan den
fri-handelsvänliga delen i allmänhet
anslöt sig till riksdagens liberala
och radikala element, varur
småningom framgick liberala
samlingspartiet (1900). Dettas
samlande programpunkt avsåg
rösträttsfrågan. Alltsedan 1867 hade
förslag ideligen framkommit om
ändring av
rösträttsbestämmelserna vid val till A. K., emedan
man ansåg det därvid fästa
villkoret av 800 kr. inkomst
olämpligt ur demokratisk synpunkt.
Somliga ville helt och hållet
slopa, andra blott sänka ”census”.
Rösträttskravet hade sina
egentliga anhängare inom ”vänstern”,
d. v. s. liberaler och socialister.
Ett socialdemokratiskt
arbetarparti hade uppstått under 1880-t.
med Hj. Branting som ledare (se
Socialdemokrati sp. 1098
f.). 1902 enade sig båda
kamrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
