Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svängningsrörelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559
Svängningstal—Svärd
560
densator och självinduktionsspole
bildad svängningskrets. Härvid
betyder æ kondensatorns laddning
1. strömstyrkan i spolen (samma
differentialekvation gäller för
båda). Massan m ersättes med
självinduktionen (L),
friktions-kraften f med kretsens motstånd
(R) och riktkraften k med
inverterade värdet av kapaciteten (C).
Energin finnes omväxlande i form
av magnetisk energi i
självinduk-tionsspolens magnetfält och
elektrisk i fältet mellan
kondensator-plattorna. Egenfrekvensen blir (för
1
ett litet dekrement) n=–– ■
2tiVL-C,
om L och C mätas i
motsvarande enheter (t. ex. henry och
farad), logaritmiska dekrementet
nRy/C/L- I svängningskretsar,
där varje del av strömledaren har
såväl kapacitet som
självinduk-tion, blir strömstyrkan ej
densamma i kretsens olika delar, och
kretsen kan utom en
grund-svängning utföra ö v e r
-svängningar med högre
frekvens; äro dessas frekvenser
mul-tipler av grundsvängningens,
kallas de harmoniska, i motsatt
fall oharmoniska. Ett
liknande förhållande kan inträda vid
mekaniska S. Den ej harmoniska
S., som uppträder t. ex. om
riktkraften ej är konstant, kan enl.
Fouriers teorem uppdelas i en
grundsvängning och ett antal
harmoniska översvängningar. —
Läran om S. har den största
betydelse inom de flesta grenar av
fysiken, spec. akustik och optik
samt teorin för mätinstrument;
vid. inom tekniken, spec. trådlös
telegrafi och telefoni samt
mekanik (jfr Varvtal).
Svängningstal,
Svängnings-tid, se
Svängningsrörel-s e.
Svär- (av en indoeuropeisk
stam sue-, sin, egen) ingår i flera
släktskapsbeteckningar:
svärfader, -moder (äldre
svära), -föräldrar, äkta makes
benämning på andra makens resp,
far, mor och föräldrar,
svärdotter, sonhustru, svärson,
dotters man, måg. Jfr
Svåger-lag.
Svärd. 1. Längre en- 1. tvåeggat
blankt vapen för stick 1. hugg. I
begreppet S. innefattas även
värjan. En bestämd skillnad
mellan dessa är svår att göra. S.
är dock i allm. den större, tyngre
typen med bred klinga och
korsfäste, värjan den lättare, för
fäktning avsedda. — S:s delar
äro k 1 i n g a n och fästet.
Klingans närmast fästet liggande
del kallas ansatsen, dess
genom fästet gående, klent utsmidda
del kallas tången. En 1. flera
längslöpande ränder i klingan
kallas blodränder. Fästet
består av knappen, kaveln 1.
handtaget, p a r e’ rstången
och parerplåten samt h an d
-byglarna; när dessa omsluta
handen talar man om
korg-fäste. — S. har sedan
bronsåldern varit alla kulturfolks högst
värderade vapen. Hos germanerna
utvecklade sig det eneggade
huggsvärdet, långsaxen och
s c r a’ m a s a x e n, ur den till
husbehov använda kniven (fhty.
sahs). Det tvåeggade långa S. är
sannolikt av romerskt ursprung
och blir urformen för medeltidens
riddarsvärd. Även vår vikingatids
S. äro besläktade med detta.
Klingan var under medeltiden
oftast tvåeggad, bred och med
rund 1. avsmalnande spets; på
1400-t. uppstod den
lansettfor-miga stötklingan i de
s. k. borrsvärden, avsedda
att genomtränga rustningarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
