Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telegrafi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
907
Telegrafi (Detektorer)
908
Fig. 11. Radiostationen i Grimeton.
kunna framkalla oregelbundna
variationer i ljudstyrkan vid
mottagning, s. k. f a d i n g [fe’jding]
(eng., avmattning). Den
infallande vågens elektriska fält är nästan
vertikalt och riktat omväxlande
uppåt och nedåt; härigenom
framkallas genom influens
elekt-ricitetsströmningar från jord till
antenn och omvänt, d. v. s. en
elektrisk svängning uppstår.
Antennen 1. en till denna kopplad
krets avstämmes till resonans
med den inkommande vågen.
Härigenom ökas ljudstyrkan och
minskas störningar från andra
vågor. — Den apparat, som gör de
högfrekventa svängningarna
förnimbara, är d e t e’ k t o r n, i
vilken de likriktas. Den äldsta
de-tektorn är den av B r a n 1 y
uppfunna k oh är er n (se d. o.).
Marconi använde en tid den
magnetiska det e’k torn,
vilken möjliggjorde
hörtelefonmottagning och vilken grundar
sig på att de högfrekventa
svängningarna nedsätta järns
hystere-sis. Även elektrolytiska
detektorer ha använts.
Samtliga utträngdes dock snart
av kristalldetektorn
vilken för radiotelegrafins
utveckling haft den största betydelse.
Den består av en kristallyta, mot
vilken en spets, vanl. av metall
(nu ofta silver 1. guld), anligger
med lätt tryck. De tidigaste
använda detektorerna bestodo vanl.
av blyglans med grafitspets 1.
karborundum med metallspets.
Numera användas mest
syntetiska kristaller. Detektorn är i
serie med en hörtelefon kopplad
direkt 1. induktivt till en
induk-tionsspole i antennkretsen (se
Telefon i, fig. 12). Då
detektorn har olika motstånd i vardera
riktningen, genomsläpper den
hu-vudsakl. strömmar i ena
riktningen (v e n t i 1 v e r k a n), och i
detektorkretsen erhålles därför en
likriktad ström. Vid en
inkommande dämpad våg genomgås
hörtelefonen (vanl. parallellkopplad
med en kondensator) för varje
svängningsserie (gnistöverslag i
sändaren) av en strömimpuls.
Dess membran attraheras i takt
med dessa impulser, och man hör
i telefonen för varje
telegraftecken en ton, vars höjd svarar mot
gnistornas frekvens.
Kristallde-tektorns ventilverkan beror trol.
på termoelektriska krafter 1.
elektronemission i
beröringspunkten. Kristalldetektorn är ännu
den vanligaste mottagaren på
fartyg. På landstationer
användes numera oftast vacuumröret
även som detektor (jfr
Telefoni sp. 888). Då
sändarestationen arbetar med
maskinsändare, är telegraferingshastigheten
så stor, att automatiska
registrerings apparater måste användas
vid mottagningen. För att då
erhålla tillräcklig styrka hos de
likriktade strömmarna
inkopplas efter detektorn en
lågfrekvens-förstärkare (jfr Telefoni sp.
889). Arbetar sändaren med en
odämpad våg erhålles ej någon
ton i hörtelefonen, utan genomgås
denna endast av en kontinuerlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
