Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telegrafi - Telegrafon - Telegrafstaten - Telegrafstyrelsen - Telegrafverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
909
Telegrafon—Telegrafverket
910
likström. För att göra
telegraftecknen hörbara använde Poulsen
en avbrytare, den s. k. t i c k e r n,
vilken uppdelade likströmmen i
en pulserande sådan av hörbar
frekvens. Det vanligaste sättet är
emellertid den s. k.
interfe-r e’ n s - 1.
heterodynmot-t agn in gen (se d. o.;
Fessen-den). Mottagarröret kan härvid
samtidigt fungera som oscillator.
Av antenner finnas flera skilda
typer. För att öka
sändareantennens kapacitet och strålning
ut-föres den vanl. av ett flertal
parallella, horisontella trådar, ofta
i form av en cylinder, förenade
med en nedledning. I st. f. eller
jämte jordförbindelser anordnar
man stundom ett under antennen
utspänt balansnät (motvikt).
Mottagningsantennen utföres för
stationer, vilka stå i förbindelse
med en viss sändarestation,
riktad, så att signaler,
inkommande från andra riktningar ej
bliva så starka. En sådan antenn
är den s. k. vågantennen,
vilken bl. a. kommit till
användning vid Kungsbacka, den svenska
mottagningsstationen för trafiken
med Amerika. Den består av
tvenne parallella trådar, upplagda
noggrant i den infallande vågens
riktning på vanliga
telefonstolpar, och har en längd, som svarar
mot våglängden, i Kungsbacka 13
km. Mottagaren är ansluten vid
den ände, som vetter mot
sändaren. Vågor, som infalla från sidan
1. bakifrån, göra sig knappast
märkbara. Ramantennen
har även en utpräglad riktverkan,
och användes därför för
minskande av störningar från icke
önskade stationer. Den består av ett
flertal på en ram upplindade
trådvarv. Svängningarna bliva
emellertid avsevärt svagare än
vid en öppen antenn.
Ramanten
ner användas bl. a. vid
radio-pejling (se d. o.). — Under
de senaste åren ha synnerligen
lyckade försök företagits att för
radiotelegrafering använda
mycket korta vågor, ned till 10—15
m. Dessa ha visat sig äga för
långdistansförbindelser särskilt
gynnsamma egenskaper. Riktad
sändning kan med dem relativt
lätt anordnas genom användande
av reflekto’rer, vilka kunna
bestå av vertikala, på ett av
våglängden bestämt avstånd från
varandra anordnade trådar.
Te!egrafo’n, t e 1 e f o n
o-gra’f (av grek. te’le, fjärran),
en av V. Poulsen 1900
konstruerad apparat, vid vilken
telefonströmmarna registreras som
magnetiska variationer i ett stålband,
vilket i sin tur kan återge talet
i en hörtelefon.
Telegrafstaten, den till
telegrafverket hörande personalen.
Telegrafstyrelsen, under
kommunikationsdepartementet lydande centralt ämbetsverk, som
utgör överstyrelse över
telegrafverket, ombesörjer och övervakar
trafiken å statens telefon- och
telegrafanläggningar, utför
nyanläggningar m. m., redovisar
telegrafverkets inkomster samt
bestrider dess utgifter. T. står
under chefskap av en
generaldirektör, och i densamma finnas 6
byråer. Vid handläggning av
vissa frågor förstärkes T. med två
av K. M:t utsedda
telegraffullmäktige, vilka
emellertid med utgången av 1928 skola
upphöra.
Telegrafverket, under
kommunikationsdepartementet lydande verk för ombesörjande av
tele-grambefordringen och
utväxling-en av telefonsamtal. Verket
tillkom 1853, då den elektriska
telegrafen började användas i
Sve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
