Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tentamen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
943
Teodolit—Teofrastos
944
gudomliga styrelse. För indierna
löses T:s problem väsentl. genom
tron på själavandringen och
därmed förknippade idéer (jfr
Karma).! mazdaismen löstes frågan
praktiskt genom en djärv
dualism: det goda är skapat av den
allvise Herren, det onda av
fiendeanden, men ss. slutmål
uppställes en (genom människornas
medverkan vunnen) fullständig
seger för det goda. Denna dualism
påverkade judendomen och genom
den stora delar av kristendomen.
Här voro eljest även andra
tankar verksamma. Den i
judendomen härskande, till Hesekiel
anknytande åskådningen var
sålunda, att allt lidande är straff
för synd — en tanke, mot vilken
författaren till Jobs bok,
världslitteraturens måhända
mäktigaste teodicédikt, protesterar.
Tanken, att människans synd fört
med sig lidandet, blev emellertid
härskande i kyrkans teologi. Här
bröts eljest udden av T:s problem
genom tron på att vad som under
jordelivet är dunkelt, skall i en
annan tillvaro bli klart och att
där även den rättvisa
vedergällningen skall komma. Stoicismen
hade däremot sökt lösa problemet
på ett väsentl. estetiskt och
kos-mocentriskt sätt: världen är en
av försynen styrd, fullkomlig
skapelse, där även missljuden för en
högre betraktelse upplösa sig i
harmoni. Dessa tankar
återkomma i den äldre
upplysningsfilosofins behandling av T. (jfr
särskilt L e i b n i z). Katastrofer, ss.
Lissabons förstöring, skakade
dock denna optimism, och senare
upplysningsfilosofer förkastade
den. Ss. ett nytt uppslag till
besvarande av T:s fråga ha vissa
nutida filosofer (bl. a. Troeltsch)
anfört utvecklingstanken.
Teodoli’t, mindre, astronomiskt
instrument, användes huvudsaki.
vid geodetisk vinkelmätning. T.
består av ett vertikalt axelsystem
alhidad (se d. o.) och en
horisontal axel, som uppbär en tub och
vertikalcirkeln. Jfr
Universalinstrument.
Teodo’ra, se Justinianus I.
Teodo’ros av Mopsue’stia, f.
omkr. 360, d. 428, grekisk
kyrkolärare, bördig från Syrien, biskop
i Mopsuestia (ö. Kilikien) 392. T.
var den förnämste exegetiske
representanten för Antiokenska
skolan (se d. o.). Efter sin död
angreps han av Alexandrinska
skolan och förklarades för kättare.
Teodo’sios, T h e o d o s i u s,
romerska kejsare. 1. T. I den
store, f. 346, d. 395 e. Kr. T.,
som var en skicklig härförare,
upptogs av Gratianus ss.
västro-mersk medkejsare 379 och blev
ensam kejsare 392. Han var en
kraftig härskare, som med
eftertryck hävdade rikets makt utåt
och inåt. Han undertryckte såväl
hedendomen som arianismen. T.
företog den delning av Romerska
riket (se d. o. sp. 1301), som blev
definitiv. — 2. T. II, f. 401, d.
450, son till kejsar Arcadius,
öst-romersk kejsare 408. T., som från
414 måste dela regeringsmakten
med sin syster Pulcheria, kunde
ej skydda rikets gränser mot
hun-nernas anfall. Han ingrep i de
kristologiska lärostriderna på
mötet i Efesos 449 och grundläde
universitetet i Konstantinopel.
Teofani’ (av gi-ek. teo’s, gud,
och fai’nestai, visa sig),
guds-uppenbarelse, spec. en i
folkreligionerna förekommande, då en
gudom tänkes i synlig gestalt
uppenbara sig på jorden för de
trogna 1. ss. hämnare över sina
motståndare.
Teofra’stos, se Bot a n i k sp.
414 och P e r i p a t e t i k e r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
