Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teofyllin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
945
Teof yllin—Teori
946
Teofyllin 1. t e o c i’ n,
dime-tyldioxipurin, purinbas, ingår i
te och har liknande verkan som
teobromin men är mera diuretisk.
Teo’gnis, grekisk diktare från
Megara, levde på 500-t. f. Kr.
T., som tillhörde det
aristokratiska partiet och en tid vistades i
landsflykt, deltog med lidelsefulla
elegier, riktade till sin unge vän
Kyrnos, i sin tids politiska
strider.
Teogoni’ (av grek. teo’s, gud,
och gfgnestai, födas, uppkomma)
kallades i det gamla Grekland en
i genealogisk form uppställd
skildring av världens och
gudarnas uppkomst. I behåll finnes
blott en T., tillskriven Hesiodos.
Teokrati’ (av grek. teo’s, gud,
och kratei’n, härska),
”gudsväl-de”, statsskick, vid vilket den
statliga myndigheten enl. den
teo-kratiska statsteorin (se d. o. sp.
1480 f.) utövas av gudomens
inkarnation 1. representanter.
Typiska T. ha funnits i det forna
Egypten och bland Israel på G.
T:s tid.
Teo’kritos, f. omkr. 305 f. Kr.,
grekisk skald från Syrakusa,
vistades under senare delen av sitt
liv vid hovet i Alexandria. T. är
främst berömd för sina dikter
Buk o’lika (Idyller, sv. övers, av
E. Lagerlöf, 1884), en samling
huvudsaki. på hexameter skrivna,
älskvärt graciösa idyller (vanl.
i form av en dialog mellan tvä
herdar), genom vilka han blev
herdediktens (se d. o.) skapare.
Teologi’ (av grek. teo’s, gud,
och lo’gos, lära), eg. ”läran om
Gud”, från medeltiden beteckning
för den vetenskap, som bearbetar
det i Bibeln, kyrkans tradition
och den kristna erfarenheten
givna innehållet. Ss. T:s huvuddelar
pläga räknas: exegetik,
kyrkohistoria, dogmatik med symbolik.
etik och praktisk T. Medeltidens
T. (väsentl. dogmatik) var i allm.
helt bunden av kyrkans
auktoritet. I dennas ställe trädde i
refor-mationskyrkorna under lång tid
Bibelns och bekännelseskrifternas
yttre herravälde. Under inverkan
spec. från den historiska
forskningen har senare tiders
protestantiska T. på ett djupgående
sätt förändrats. Historiskt
betraktelsesätt och kritisk metod
tillämpas sålunda nu på de flesta
håll inom exegetik och
kyrkohistoria. Dogmatiken har utökats
med en historisk disciplin,
dogm-historien. Vid sidan av de äldre,
kyrkliga ämnena har i nyare tid
allmän religionshistoria
upptagits. Men även de systematiska
disciplinerna (dogmatik,
symbolik, etik samt från nyare tid
religionsfilosofi) liksom den
praktiska T. ha del i denna
förvandling, för så vitt det i dem icke
längre är fråga om att blott
reproducera en given åskådning
utan att från principiella
synpunkter genomtränga och belysa
det i kristendomens (och i allm.
religionens) värld föreliggande
innehållet. Nutida katolsk T. har
i viss utsträckning varit inne på
liknande vägar, men dessa försök
ha i allm. stäekts genom kyrkligt
ingripande (jfr Modernism).
Teologisk-filosofisk examen,
en till filosofiska fakulteten
förlagd examen, som förbereder för
teologiska studier. T. omfattar
från 1904 hebreiska och grekiska
språken samt teoretisk filosofi.
Teore’m (grek. teo’rema),
(läro)sats.
Teori’ (grek. teori’a,
beskådande, betraktelse), i allmännare
betydelse motsatsbegrepp till
praktik 1. praxis, i mera speciell
motsatsbegrepp till den empiri,
SOJU blott konstaterar erfatenhe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
