Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Termoelektricitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
965
Termoelektricitet
966
röringsytorna mellan ledarna
potentialdifferenser (se
Kontaktelektricitet). Summan av
potentialdifferenserna är dock enl.
Voltas spänningslag noll, om man
går ett varv runt kretsen.
Kretsen befinner sig i elektrisk
jämvikt, och ingen ström flyter
genom den. Ändras nu temperaturen
vid en av beröringsytorna, blir
jämvikten störd, och en
termo-elektrisk ström börjar flyta. Detta
är egentlig T. 1. S e e b e c k
-effekten. Man får en
elektro-motorisk kraft, t e r m o e 1 ek t
-risk kraft 1. termokraft.
Denna beror dels på ändringen av
kontaktpotentialdifferensen vid
den yta, vars temperatur ändrats,
dels på en elektromotorisk kraft
i de angränsande ledarna, där ett
temperaturfall råder. En
kombination av två i ena ändan förenade
metalltrådar benämnes
termo-element. Vid
temperaturändring hos föreningsstället,
”lödstället”, erhålles samma
termokraft, om de fria ändarna förenas
direkt 1. om mellan dem
inskju-tes ett godtyckligt antal
mellanled av vilken metall som helst,
blott dessa mellanled ha samma
temperatur som termoelementets
fria ändar. — Metallerna kunna
ordnas i en termoelek t risk
serie, så att vid uppvärmning
av ett termoelement, bestående
av två metaller, strömmen i
lödstället flyter från den av
metallerna, som står före i serien, till
den, som står efter. Metallernas
ordning i serien beror dock i hög
grad på den temperatur, vid
vilken mätningarna utföras, samt
på metallernas renhetsgrad,
struktur m. m. T:s stora
beroende av strukturen gör den till ett
viktigt hjälpmedel vid
undersökning av strukturförändringar. —
Termokraften är för små
tem
peraturförändringar proportionell
mot dessa, men för större
ändringar är sambandet mera
komplicerat; ofta är den en
kvadratisk funktion av
temperaturändringen. I vissa fall når
termokraften ett maximum vid en viss
temperatur, neutrala punkten,
faller vid ytterligare växande
temperatur ned till noll och byter
om tecken. Termokraften är i
allm. av storleksordningen 10—■
100 mikrovolt per grad
temperaturändring. — En av T:s
grundlagar är M a g n u s’ 1 a g, som
säger, att ingen termokraft finnes i
en strömkrets, sammansatt av en
enda, fullt homogen ledare, även
om temperaturdifferenser finnas.
Även obetydliga inhomogeniteter
(orsakade t. ex. av växlande
mekaniska spänningar) kunna
vara tillräckliga att framkalla
termokrafter. Enl. C. Benedicks
är Magnus’ lag ej fullt riktig,
utan termokrafter kunna
uppträda även i homogena ledare,
t. ex. kvicksilver, där mekaniska
spänningar äro uteslutna. — En
omvändning av T. är P e 11 i e r
-effekten, som består i en
uppvärmning 1. avkylning av
be-röringsstället mellan två
metaller, då en elektrisk ström
flytei-från den ena metallen till den
andra. Temperaturändringen är
sådan, att den uppkommande
termokraften motverkar den
elektriska strömmen. Det är just
denna effekt, som lämnar energin
till de termoelektriska
strömmarna. En närmare termodynamisk
undersökning visar dock, att man
därjämte måste anta en annan
effekt, Thomsoneffekten,
vilken även funnits
experimentellt. Den består i en
värmeutveckling 1. -absorption i en
strömgenomfluten homogen
ledare, i vilken finnes ett
temperatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
