Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Termodynamik - Termoelektricitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
963
Termoelektricitet
964
gasen Poissons ekvation
(14).
Kvoten cp/cv kan beräknas bl. a.
ur mätningar av ljudets hastighet
i gasen. En ideal gas’ entropi är
m
S—mcv log T+jfpAR log V+ So (15),
där konstanten $0 icke kan
bestämmas enbart med hjälp av T:s
första och andra huvudsatser. För
ångbildning (resp, smältning) ger
T. bl. a. Capeyrons formel
r = A(V1 — V2)T^l (16),
där vid ångbildning r är
ångbild-ningsvärmet. Vi ångans och F3
vätskans spec. volym samt dp den
mot den lilla temperatur
ändringen dT svarande ändringen i den
mättade ångans tryck. —
Viktiga resultat av den kemiska T.
äro Gibbs fasregel (jfr G i b b s
2) och fastställandet av ett
mått på den kemiska affiniteten
för en reaktion. Efter
betydelsefulla men misslyckade försök att
mäta affiniteten genom
reaktions-värmet (Thomsen, Berthelot) och
att förknippa den med
reaktionshastigheten påvisades av van’t
Hoff, att affiniteten vid isokora
processer bestämmes av
ändringen i fri energi F, vid isobara
av ändringen i termodynamisk
potential (p. Bestämningar av
dessa storheter äro därför av
stor vikt. En svårighet var
emellertid, att man för den i uttrycken
(9) och (10) för F och <p ingående
entropin endast visste, huru den
ändrade sig vid
tillståndsförändringar, men ej kände dess absoluta
värde. Denna svårighet
undanröjdes genom Nernsts värmeteorem
(1906), vilket i en av Planck given
formulering utsäger, att entropin
för alla rena ämnen i fast
tillstånd är noll vid den absoluta
nollpunkten (—273°,2 C.).
Ändringen av F 1. <p vid en reaktion
står i nära matematiskt samband
med konstanten k i massverkans
lag (se d. o.). — Den hittills
behandlade rena T., vars
matematiska lärobyggnad särskilt
utbildats av Carnot, Helmholtz,
Kelvin, Clausius och Planck, utgår
från de experimentellt kända
till-ståndsekvationerna och tillämpar
på tillståndsstorheterna (T, p, V,
U, S, I, F och <p) de matematiska
regler, som allmänt gälla för
sådana. Karaktäristiskt är, att
tiden aldrig ingår i dess formler,
i det att dessa alltid gälla
jämviktstillstånd. Den ger vid. inga
som helst mekaniska modeller,
som åskådliggöra de olika
storheternas natur. I detta avseende
kompletteras den av den
statistiska molekylarteorin, vari
numera den av Planck grundade
kvantteorin (se d. o.) ingår som
ett viktigt hjälpmedel.
Molekylarteorin framställer exempelvis den
inre energin U som summan av
molekylernas potentiella och
kine-tiska energi, varav de ideala
gaserna endast ha det senare slaget,
och sätter entropin (8 för en
substans i ett visst tillstånd i
samband med tillståndets statistiska
sannolikhet (jfr M o 1 e k y 1).
Under de senare årens utveckling har
molekylarteorin ofta gått före den
rena T.; så t. ex. beräknades
värdet av i uttrycket (15) först
på kvantteoretisk grund.
Te’rmoelektricitet (av grek.
te’rme, värme), de elektriska
fenomen, som uppträda i
strömkretsar, vilkas delar befinna sig
vid olika temperatur; även
Pel-tier- och Thomsoneffekterna. —
Tänker man sig en sluten krets av
flera olika, var för sig homogena
ledare, i vilken inga
temperaturdifferenser finnas, uppstå vid be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
