Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tessin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
993
Tessin
994
betydelse för hans utveckling.
Adlad 1674, blev han 1676
hovintendent. — T. är vid sidan
av Jean De la Vallée sin tids
ledande svenska arkitekt. Hans
tidigaste verk, t. ex.
fullbordandet av Tidö (se d. o.) slott
och ombyggnaden av Jäders (se
d. o.) kyrka, äro helt präglade
av den nordiska senrenässansens
stilideal. En måttfull fransk
klassicism, smidigt anpassad för
svenska förhållanden, sätter sin
prägel på hans förnämsta verk,
Drottningholm (se d. o.), som
blir prototyp för en hel rad
lant-slott, ss. Strömsholm, Mälsåker,
Salsta, Sjö (se dessa ord) samt
åtskilliga andra, som ofta på
otillräckliga grunder tillskrivits T.
Bland hans Stockholmsbyggnader
märkas Axel Oxenstiernas palats
vid Storkyrkobrinken, som anses
vara utfört av T. vid hemkomsten
från hans utländska resa, samt
gamla riksbanken vid Järntorget
(1676—80, se ill. till
Stockholm sp. 1615), bägge
inspirerade av det romerska
barockpalatset, vid. Södra stadshuset, som,
påbörjat omkr. 1670, fullbordades
av sonen, samt ett antal av
holländsk klassicism influerade
privatpalats (bl. a. Seved Bååts,
nuv. Frimurarehuset, se d. o.).
Som kyrkobyggare gjorde T. sin
förnämsta insats med Kalmar (se
d. o.) domkyrka, som i det yttre
följer den romerska barockens
schema. T. utförde även en rad
betydande ombyggnadsarbeten,
bl. a. å Stockholms slott (se
d. o.) och Borgholms (se d. o.)
slott. — 2. Nikodemus T.
d. y., f. 1654, d. 1728, den föregzs
son, greve 1714, arkitekt,
politiker. Efter faderns död övertog T.
dennes ämbeten, och 1697 blev
han överintendent, 1712 riksråd
och 1714 kansler för Lunds univ.
Nikodemus Tessin d. y. Målning av G.
Desmarées. (Gripsholm.)
Som chef för
kontributionsränte-riet kom han i stark motsättning
till den görtzska regimen. T.
gynnade de holsteinska
partiströmningarna och kom i en konflikt
med Fredrik I, varför han 1727
avsattes från sitt 1717 erhållna
överstemarskalksämbete. — T. är
en av de mest lysande
personligheterna i svensk konst. Hans
synnerligen omsorgsfulla
konstnärliga uppfostran avslutades med
en utländsk studieresa 1673—80;
en andra resa företog han 1687—•
88. Utpräglad eklektiker, står han
i starkt beroende såväl av den
italienska senbarocken som av
fransk klassicism. Hans
konstnärliga verksamhet sträcker sig
långt utom det rent
arkitektoniska. Han är en hel stils
organisatör, Sveriges Lebrun, leder
och anger direktiv för konstnärer
och konsthantverkare (främst
Precht) och anlitas för den
dekorativa ramen till hovets
festligheter. I sitt förnämsta verk,
Stockholms slott (se d. o.), sätter
32. — L e x. XI. Tr. 5. 12. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
