Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidemansson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1069
Tidemansson—Tideräkning
1070
riskt underlägsna de i Norge
utförda studierna.
Tidemansson, Henrik, d.
1500, biskop i Linköping 1465,
fullbordade bl. a. en fullständig
ombyggnad av domkyrkan och
uppförde biskopsgården
Munke-boda (nuv. Norsholm). Han
ställde sig på 1490-t. på Jakob
Ulvs-sons sida mot Sten Sture d. ä.
Tiden. 1. En av V. F. Palmblad
1847—51 i Sthlm och Uppsala
utgiven konservativ tidning, till
1849 daglig, därefter
halvveckotidning. — 2. Söckendagstidning
i Sthlm 1883—85, urspr. liberal
under redaktion av K. P.
Arnold-son, därefter under Hj. Branting
organ för fackföreningsrörelsen.
— 3. Politisk och kulturell
månadsskrift i Sthlm, grundad 1908
och utgiven av Sveriges
socialdemokratiska arbetarparti.
Redaktör vai’ till 1917 Hj. Branting
med R. Sandler och senare G.
Möller ss. medredaktör 1912—17.
1926 blevo R. Lindström och A.
Vänner T:s redaktörer. — 4. Ett
i Sthlm sedan 1912 verksamt
bokförlags a. b., som utger politisk
litteratur av socialdemokratisk
åskådning samt skönlitteratur.
Tidens Tegn [täjn], frisinnad
morgontidning i Oslo, grundad
1910 av redaktionen av Verdens
Gang efter en konflikt med dennas
ekonomiska ledning. Verdens
Gang, som startats 1868 och
under ledning av Olav Anton
Thom-messen (f. 1851, huvudredaktör
1878) blivit Norges främsta
liberala tidning, inköptes 1923 av
T. och nedlades. T. har från 1917
letts av O. A. Thommessens son
Rolf Thommessen (f. 1879). T.
har en kvällsupplaga, Oslo
Aften-avis.
Tidersrum, Tirserum,
socken i östergötl. 1., jämte N. Vi
pastorat i Linköpings stift. 1,185
inv. — Kyrka av trä från år 1300.
Tideräkning, kronologi’.
De naturliga tidsenheterna äro
dygnet, (mån-)månaden och året.
För rent kronologiskt ändamål
kunde dygnet tjäna som en fullt
tillräcklig tidsenhet. Ett dylikt
system, konstruerat av J. J.
Sca-liger och efter dennes faders
förnamn, Julius, benämnt
julia’ns-ka perioden, begagnar som
utgångspunkt, e p o’ k, 1 jan. 4713
f. Kr. Räkningen med så stora
tal, som det härvid bleve frågan
om, skulle emellertid medföra
olägenheter i det dagliga livet.
Samma olägenheter vidlåda en T.,
baserad på månaden, och därför
har året blivit den tidsenhet, som
valts för längre intervaller. I
äldre tider fäste man dock så
stort avseende vid månaden och
voro så många riter förknippade
med månens olika faser, att de
första försöken att skapa en
lämplig T. huvudsaki. bestodo i
ansträngningar att sammanpassa
de två inkommensurabla
storheterna månaden och året. Ett
minne av dessa försök fortlever
i månadernas olika längd. Då
månmånadens längd (se Månad)
är ung. 29 % dagar, gjorde man
vanl. månaderna omväxlande 29
och 30 dagar långa. Ett år om 12
sådana månader blev 354 dagar,
alltså 11 dagar för kort. Likväl
begagnades ett dylikt månår såväl
hos greker som hos romare och
begagnas ännu av
muhammedanerna (se H i d j r a och M å n å r;
bland deras månadsnamn
märkas Ramada’ n, samt de båda
Gema’di 1. rättare Djuma’da-.
Djumada-l-ula och
Djumada-l-a’chvra) och judarna (i den
judiska kalendern
till-lägges med lämpliga mellanrum
en skottmånad på 29 dagar;
epo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
