Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillräkningsproblemet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1099
v. Tilly
1100
Johann Tserklaes v. Tilly. Kopparstick
av Pieter de Jode.
Detta nyttjas då både till en och
flera (i norskan dock vanl. Dere
till flera). Det singulara
prono-minet har sålunda fått en alltmer
begränsad användning. I franskan
bibehålies visserl. tu, i tyskan du
(plur. Ihr) mellan
familjemedlemmar och mycket nära vänner,
men i engelskan är thou helt
ersatt av you, utom vid hänvändelse
till Gud. — I Sverige har det
alltsedan slutet av medeltiden rikt
utvecklade titelväsendet hindrat
ett otvunget tilltal. Det anses
här alltjämt ej fullt hövligt att
tilltala en ej närstående person,
framför allt ej en överordnad, med
något som helst pronomen. Titeln
nyttjas som T. (översten,
Grosshandlarn o. s. v.); ibland
tillfogas familjenamnet, detta så gott
som obligatoriskt om den
tilltalade ej har någon egentlig titel:
Herr A., Fru B. (dock obehövligt
vid fröken). Denna ceremoniösa
stelhet i svenskt tilltalsskick har
framkallat den motsatta
ytterligheten: en hos övriga kulturfolk
okänd lätthet att ”lägga bort
titlarna” och övergå till T. du (i
något äldre tid Bror 1. min
bro-(de)r; därav ”bli bröder” 1. ”bror
med någon”). — Redan på
1840-och 1850-t. framkommo
strävanden att i svenskan skaffa full
motsvarighet till ty. Sie, fr. vous,
eng. you som T. till en person.
Formen I hade nu (utom i vissa
allmogemål) undanträngts till
den högtidligaste stilen, men det
redan på 1600-t. genom
överförande av verbalformens
slutkonsonant till pronominet (t. ex.
viljen_I) uppkomna Ni hade en
mera otvungen prägel. Det hade
fr. o. m. 1700-t. vunnit fast fot som
pluralt T. och redan från början
även i sing. fått en viss
användning i talspråk, sedermera befäst
genom fransk påverkan. Under de
senaste årtiondena har detta
singulara Ni (oblik kasus Er)
otvivelaktigt vunnit terräng, om
det också av många alltjämt
anses som mindre hövligt. — Han
och hon ha även nyttjats som T.
Från början ansedda ss. relativt
hövliga, ofta brukade för att
undgå upprepning i samma sats av en
besvärlig titel, ha de nu en rätt
låg prägel och nyttjas blott av
(och till) enklare folk. — För att
undvika ständigt upprepande av
substantiviska T. betjänade man
sig förr i brev stundom av vissa
stående vändningar (jfr T i t u
-lus).
v. Tilly, Johann
Tserklaes, f. 1559, d. 1632, greve,
fältherre. T., som var bördig från
Brabant och fanatisk katolik, var
vid Trettioåriga krigets utbrott
1618 befälhavare för den katolska
ligans trupper. Han besegrade
”vinterkonungen” vid Vita berget
1620 och Kristian IV av
Danmark vid Lutter am Barenberge
1626 samt nedslog i förening med
Wallenstein protestanternas
motstånd i n. Tyskland. Ss.
befälhava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
