Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Timotejflugor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1111
Timurtasj—Ting
1112
Timurta’sj, fordom slott nära
Adrianopel, Turkiet. T. var april
—nov. 1713 Karl XII:s residens
under hans vistelse i Turkiet.
Timvinkel, se
Astronomiska koordinater.
Tina. 1. öppet, mindre träkärl;
tvättbunke. — 2. Se
Fiskredskap sp. 70. — 3. Se
Tröskverk.
Tinayre [ -nä’r ], M a r c e 11 e,
f. 1872, fransk författarinna, har
vunnit stor popularitet med sina
psykologiska romaner, vanl.
behandlande erotiska motiv.
Tindal [ti’nndal], Matthew,
f. omkr. 1653, d. 1733, engelsk
skriftställare, stod en tid i Jakob
II :s tjänst och blev 1685 katolik
men återvände redan 1688 till
anglikanska kyrkan. Mest känd
är T. genom boken Christianity as
old as the creation (1730),
”deis-ternas bibel”. I denna utvecklas
tanken, att kristendomen blott är
den från vidskepelse renade
naturliga religionen (se Naturlig
religion).
Tinel [-näTl], E d g a r, f. 1854,
d. 1912, belgisk tonsättare, skrev
bl. a. under påverkan av
Mendels-sohn, Schumann och Brahms
oratoriet Franciscus, kantaten
Vallmoblommorna, den religiösa
operan Katarina m. m.
Ting, i allmännare mening
liktydigt med ”substans” (se d. o.)
ss. bärare av egenskaper, oavsett
huruvida det är ett ”yttre” ting
1. blott ett ”tanketing”; i speciell
mening ”yttre” ting till skillnad
från andliga ”substanser”. Ss. en
av medvetandet oberoende, till
grund för företeelsen 1. fenomenet
liggande verklighet talar Kant om
tinget-i-sig.
Ting (fsv. thing), hos de
germanska folken fordom gängse
benämning för en sammankomst, där
rätt skipades. I de nordiska
län
derna betecknade T. under äldre
tider en lagstadgad
folkförsamling över huvud, vare sig den
sysselsatte sig med lagskipande,
lagstiftande, administrativ 1.
politisk verksamhet. I Sverige hade
varje politisk 1. judiciell enhet
sitt särskilda T.
Landsting-e n voro de stora
sammankomsterna för ”landen” 1. landskapen (se
d. o.), och endast de hade
lagstiftningsrätt. Landstingen, som ofta
hade särskilda namn, ss.
Distingen, Samtinget (se dessa ord) och
alla götars ting (se Göt al a),
sammanträdde vanl. årligen ss.
lagting, varförutom under
medeltiden infördes extra s. k.
räfste-t i n g (se d. o.). Landstingen
upphörde småningom under
Vasatiden i samband med
länsförvaltningens genomförande men fingo
en avläggare i lagmansrätterna
(se d. o.). Mindre T. voro främst
härads- och
hundares-t ingen (även de senare
sedermera kallade häradsting; jfr
Hund are). Häradstingen ha
numera endast judiciell
verksamhet, och folkets delaktighet däri
har begränsats till val av
nämndemän. Numera benämnes domstolen
häradsrätt, dess sammanträde
häradsting (se dessa ord).
Skyldiga att närvara vid de gamla
T. voro urspr. alla fria män inom
rättskretsen. Infunno sig alltför
få, inställdes T. (tingfall).
Förhandlingarna ägde i äldre tid
rum i det fria på en fastställd
plats (tingsstaden, vanl. en
tingshög, se d. o.). Ofta voro
tings-sammankomsterna kombinerade
med hedniska och senare kyrkliga
högtider 1. med marknader,
varigenom de kunde få karaktären
av stora folkmöten och
tingsorterna ofta utvecklades till
betydande samhällen. Tingsplatserna
skyddades genom tingsfriden (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
