Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tingley ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1115
Tingstad—Sannegårdens järnväg—Tintoretto 1116
glänsande översättningar sökte
han göra denna tillgänglig på
svenskt språk. Mot T: s insats i
bibelkommissionen (av vilken han
var medlem från 1786) ställde sig
dock såväl S. ödmann som Wallin
kritiska, då T. lät filologiska
synpunkter alltför mycket stå
tillbaka för rent estetiska.
Tingstad — Sannegårdens
järnväg, detsamma som
Sannegårdens järnväg.
Tingsten, L a r s, f. 1857,
general, krigshistoriker. T. blev
överste och chef för Norrbottens
regemente 1904, var kommendant
i Boden 1907—13, blev inspektör
för infanteriet 1914 och var
gene-ralstabschef 1919—22.
Krigsminister i Lundebergs ministär 1905,
kvarstod T. (ss. icke partiman) i
Staaffs första ministär. Kort före
ministärens fall begärde han
emellertid sitt avsked främst på grund
av oenighet med Staaff i
militärpolitiska frågor. T. beklädde
krigsministerposten även i
Lindmans ministär till dec. 1907. Av
hans omfattande krigshistoriska
och militärvetenskapliga
skrift-ställarskap märkes särskilt hans
behandling av Sveriges krig och
yttre politik 1809—14.
Tingstäde, socken i Gotl. 1.,
jämte Stenkyrka, Martebo och
Lummelunda pastorat i Visby
stift. 480 inv. — Kyrkan, vari
ingå rester av en äldre, 1169
invigd kyrka, är i sitt nuv. skick
uppförd under inflytande från
Visby Mariakyrka, långhuset vid
1200-t:s början, tornet omkr. 1230
och koret omkr. 1260. I
Gotlands fornsal finnes en vacker
unggotisk madonnabild av en
mästare, som efter detta sitt
huvudverk benämnes
Tingstäde-mästaren. — I den i T.
belägna sjön, Tingstäde
träsk, ligger det s. k. b u 1 -
verket, utgörande resterna av
en stor pålfästning från yngre
järnåldern.
Tingställe 1. t i n g s t a d, den
plats, där häradsrätt
sammanträder för hållande av ting. Om T.
i äldsta tid se T i n g och
Tings-h ö g. Vid varje T. skall ock finnas
ett häradsfängelse.
Rannsakning-ar pläga ofta hållas å fängelserna
i st. f. å T.
Tingsås, socken i Kronob. 1.,
bildar jämte Tingsryds köping T.
församling och pastorat i Växjö
stift. 2,335 inv.
Tingvallaön, se Karlstad
sp. 618 och 620.
Tinka’1, se B o r.
Tinkalcft, se U1 e x i t.
Tinktu’r ( av lat. tinctu’ra,
färgning), ”droppar”, med
alko-holhaltiga lösningsmedel beredda,
ej koncentrerade extrakt av
växt-1. djurdroger 1. preparat,
innehållande dylika extrakt.
Tinnar, fyrkantiga
upphöjningar på en krenelerad mur.
Tinnéstammar, se
Indianer sp. 1294.
Tinningar, de båda sidopartier
av huvudet, som ligga mellan
yttre ögonvråarna och övre delen
av öronen och bildas av
tinningbenens relativt tunna fjälldelar
(se Kranium sp. 1289),
tinningmusklerna (se Muskler sp.
389) och hud. —
Tinningloben, se Hjärna sp. 805.
Ti’nos, se T e n o s.
Tintore’tto, eg.
JacopoRo-b u s t i, f. 1518, d. 1594, italiensk
målare, verksam i Venedig. T. var
en tid lärjunge av Tizian och blev
den egentlige fortsättaren av
dennes verk. Redan i det arbete, med
vilket han slog igenom, Markus
befriar en dödsdömd kristen slav
(1548, Akademin, Venedig; se ill.
till Italiensk konst sp.
1641) är han helt sig själv, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
