Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tistlarne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1125
Tistlarne—Titanjärn
1126
svältas, samtidigt med att
fröspridning hindras.
Tistlarne, fyr vid Västkusten,
på en holme utanför Särö.
Tistron, se R i b e s.
Tisza [ti’ssa], se T h e i s s.
Tisza [ti’ssa], magyarisk
mag-natätt. 1. K å 1 m å n T., f. 1830, d.
1902, ungersk politiker. T., som
1848 stod i den revolutionära
regeringens tjänst, var från 1861 det
radikala partiets ledare och 1875
—90 (med en del smärre avbrott)
ministerpresident. Hans regim
betecknade dels ett hävdande av
Ungerns rättigheter gentemot de
österrikisk-ungerska
riksmyndig-heterna, dels ett fruktbringande
arbete för landets sociala och
ekonomiska utveckling. — 2.1 s t
-vån T., f. 1861, d. 1918, den
föreg:s son, greve, ungersk
politiker. T. invaldes 1886 i
riksdagen, där han blev en av det
konservativa magnatväldets mest
inflytelserika förkämpar. 1903—05
ministerpresident, fortsatte T. en
redan förut påbörjad kamp mot
den parlamentariska
obstruktionen. 1910 bildade han med stöd
av Andråssy nationella
arbets-partiet och blev ånyo
ministerpresident 1913. Under
Donau-monarkins konflikt med Serbien
juli 1914 sökte T. verka för
mode-ration. Sedan världskriget brutit
ut, drev han emellertid en
energisk krigspolitik. Han motsatte
sig de icke-ungerska
folkelementens demokratiska reformkrav
och kom 1917 i konflikt med
kej-sar Karl, vilket ledde till hans
avgång. Inför den annalkande
katastrofen hösten 1918 ivrade
han för en fred enl. Wilsons linjer
och skilsmässa från Österrike.
Under oroligheterna vid
revolutionens utbrott blev han mördad.
Tit., se T i t u 1 u s.
Tita’n. Astr. Se S a t u r n u s
sp. 170. — Kem. Metalliskt
grundämne, förekommer främst i
mineralen anatas, rutil, titanit och
titanjärn (se dessa ord).
Atomtecken Ti, atomvikt 48,1,
smält-punkt 1,800°—1,850°, spec. v. 4,5.
Titandioxi’d, t i t a n
-syra, TiO2, användes numera
som målarfärg (titanvitt).
Upphettas titandioxid med kol i
klorgasström, bildas t i
tanklo r i’ d, TiCl4, en färglös vätska
med stickande lukt. T. användes
huvudsaki. i stål (se d. o. sp. 186).
Tita’ner /grek. tit a’nes), i
grek. myt. tolv jättar och
jättin-nor, barn av Üranos och Gaia.
Mellan Zeus och T. stod en lång
kamp, titanomakin [-ki’n]
(av grek. ma’lce, strid), som
slutade med gudarnas seger. T.
nedstörtades i underjorden (se
Hekatonkeir erna).
Tita’nia, se O b e r o n.
Titanic Ltajtæ’nnik], engelsk
passagerarångare om 46,329
bruttoton, tillhörig Vita St järnlinjen.
T., som påbörjades 1910, var på
sin tid världens största fartyg och
ansågs praktiskt taget osänkbar.
T. kolliderade på sin första resa
(från Southampton till New
York) 14 april 1912 med ett
isberg utanför Newfoundland och
sjönk efter c:a 4 timmar, ung. 50
km. från olycksplatsen. Av 2,224
ombordvarande omkommo 1,513,
främst på grund av bristen på
livbåtar.
Tita’nisk (jfr T i t a n e r),
jättelik, övermänsklig.
Titani’t, s f e n (grek., kil),
monoklint, gult 1. brunt mineral,
bestående av kalciumsilikat och
titansyra (CaSiO3-TiO2).
Förekommer bl. a. i syenit och diorit.
Klar gul T. brukas som ädelsten.
Tita’njärn, i 1 m e n i’ t, ett
järnglansen närstående svart
mineral av sammansättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
