Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjecko-Slovakiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1151
Tjecko-Slovakiet
1152
en exklusivt slovakisk
nationalism, riktad mot både tjecker och
ungrare. Men sedan slovakerna
1848 utsatts för en häftig
förföljelse från ungrarna, anslöto de sig
till den allslaviska rörelse, som
tog sig uttryck i den slaviska
kongressen i Prag juni 1848.
Februarirevolutionen stegrade
frihetsrörelsen. En tjeckisk revolt i
Prag kuvades emellertid hastigt,
och med kejsar Frans Josefs (1848
—1916) trontillträde började en
intensiv kamp mot alla
riksfient-liga tendenser inom monarkin.
Helstatsförfattningen 1849
gäckade slavernas förhoppningar;
förvaltningen omorganiserades till
fullständigt beroende av
centralmyndigheterna i Wien. Tjeckerna
drogo sig nu tillbaka från det
genom ”marskonstitutionen” 1861
upprättade riksrådet och började
en passiv opposition. Samtidigt
inträdde ny livaktighet i
nationaliströrelsen. Talrika tidningar
och nya föreningar för nationell
propaganda (bl. a. ”Sokol”, se
d. o.) sågo dagen, litteratur och
konst blomstrade. Även
slovakerna utvecklade förnyad
livaktighet. I avsaknad av
parlamentarisk representation ägnade de sig
åt kulturell propaganda,
öster-rike-Ungerns konstitution som
dubbelmonarki 1867, vilken
förbisåg de mindre folkelementens
intressen, blev icke av tjeckerna
gddkänd. Då de tjeckiska
deputeradena uteblevo från
parlamentssessionerna i Wien,
försökte regeringen åvägabringa en
uppgörelse, men detta strandade
på tyskarnas och ungrarnas
motstånd. Mot
”gammaltjeckerna” med Palacky i spetsen
framträdde på 1860-t. de liberala
”ungtjeckerna”, vilka yrkade på
aktiv opposition inom
parlamentet. Ungtjeckerna gingo framåt,
och 1879 togo tjeckiska
deputerade säte i Wienparlamentet. Under
den närmaste tiden sågo ett flertal
olika partier dagen, bl. a. det av
Masaryk ledda folkpartiet. Omkr.
1890 förenades den radikala
universitets- och arbetarungdomen,
omladina, i en antidynastisk
rörelse med nationalistiska och
sociala krav. Den upplöstes snart i
olika riktningar:
socialdemokrater, nationalsocialister och
radikaler, vilka dock alla sida vid
sida med katolska folkpartiet
kämpade för den nationella saken.
Ekonomiskt började tjeckerna
uppta en framgångsrik industriell
konkurrens med tyskarna. Efter
världskrigets utbrott visade
tjeckerna på olika sätt sympatier för
monarkins fiender, ryssar och
serber. En hemlig
sammanslutning, senare kallad m a’ f f i an,
med Masaryk, Kramåf, Benes
m. fl. i spetsen började organisera
ett systematiskt motstånd, om
ock passivt, i det inre och en
målmedveten propaganda utåt, och i
utlandet förbereddes en tjeckisk
revolt. Masaryk blev härvid den
ledande. I Paris grundades ”de
tjeckiska ländernas nationalråd”
ss. högsta organ för
frihetsrörelsen, 14 nov. 1915 publicerades ett
av Masaryk undertecknat
manifest, vari tillkännagavs, att den
tjeckoslovakiska nationen deltoge
i kriget ss. ”associerad” till
en-tentemakterna. Presidenten
Wil-sons manifest 1917 om folkens
självbestämmanderätt eggade
tjeckernas förhoppningar. I en
förklaring 30 maj s. å. krävde
tjeckiska deputerade Österrikes
omorganisation till en federativ
stat och Slovakiets införlivande
med den tjeckiska staten. I början
av 1918 proklamerades i Prag
nationens fasta vilja att skapa en
oberoende stat. Frankrike erkände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
