Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tommy Atkins ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1203
Tomträttskassa—Tonart
1204
boken. T. kan överlåtas och den
nye innehavaren få sitt fång
inskrivet. T. kan även intecknas för
fordran. — T. har ersatt de
alltsedan medeltiden förekommande
upplåtelserna under ständig
besittningsrätt av bebyggda 1.
obebyggda stadstomterna, s. k. ofri
tomt 1. tomt å ofri grund.
Tomträttskassa, kreditanstalt
för belåning av inteckningar i
tomträtt. Den första T. var a. b.
Stockholms
tomträttskassa, inrättad 1908.
Tomtören, årlig avgift, som
innehavare av stadstomt ä ofri
grund (tomt, som besittes av
enskild person men tillhör staden)
får betala till stadens kassa.
Ton (lat. to’nus, eg. spänning).
1. Sådant ljud (se d. o.), vid
vilket de enstaka luftpartiklarna
utföra periodiska
svängningsrö-relser (se d. o.). Med T. i
inskränkt mening förstås ljud, där
svängningsrörelserna äro
harmoniska, medan man efter
Helm-holtz om ljud, där harmoniska
översvängningar förekomma,
använder ordet klang. Den mot
grundsvängningen svarande T.
benämnes grundton, de mot
översvängningarna svarande
övertoner 1. alikvo’ttoner.
Dessas svängningstal äro
multip-ler av grundtonens. Grund- och
övertoner kallas gemensamt för
klangens parti a’Itoner. Även
om dessa äro oharmoniska i
förhållande till varandra, kallas
ljudet en klang, om en starkt
framträdande grundton finnes; i
motsatt fall buller. Den T., som
svarar mot en egensvängning hos
ett system, benämnes systemets
egenton. — Ljuda samtidigt
två T., höras ofta s. k.
kombi-natio’nstoner, av vilka de
enklaste äro
summatio’ns-och differe’nstonerna,
vilkas svängningstal äro resp,
summan och skillnaden av de två
tonernas. -— T:stonhöjd beror
på svängningstalet, som enl.
internationell överenskommelse är
435 (870 halva svängningar per
sek.) för ettstrukna a, dess
styrka på svängningarnas
amplitud, dess klangfärg
(timbre) på övertonernas
relativa styrka. Jfr S i nn e
sfysiologi sp. 601. —
Halvtoner äro tonstegen (jfr d. o.) i
den kromatiska skalan. — 2. T.,
färgton, betecknar den
egenskap hos en färg, som uttryckes
genom dess namn. Man talar
alltså om röda, gula, violetta o. s. v.
T. men även om svarta, vita och
gråa. Jfr Färg. — 3. I uttryck
ss. ”god T.”, ”den goda T.”, ”T.”
i en viss krets användes T. i bet.
sällskapsvanor, levnadsskick,
andlig atmosfär o. d.
Ton [tånn] (eng., eg. tunna),
viktsenhet — 1,000 kg.
(metriskt T.). Det engelska T. är
2,240 pounds = 1,016 kg. Det
användes i För. Stat under namnet
1 o n g ton (långt T.) ; s h o r t
ton (kort T.) är där 2,000 pounds
= 907 kg. Om registerton
se Dräktighet.
Tonalitet (jfr Ton sp. 1203).
Mus. T. kallas i harmoniläran
sambandet mellan en
huvudtreklang, t o’ n i k a n, och andra
ackord. T. växlar vid modulation
från en tonart till en annan och
är ofta mångtydig. Musiken
kallas a t o n a’ 1, om någon bestämd
tonika icke kan anges, och p o
-1 y t o n a’ 1, om olika tonarter
samtidigt användas. — Målark.
Se Kolorit. — Språkv. Se
Språk melodi.
Tonart i modern mening
bestämmes av t o’ n i k a n, en
dur-1. molltreklang på viss grundton.
Antalet av T. är teoretiskt obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
