Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tonbad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1205
Tonbad—Tonförnimmelser
1206
gränsat men inskränkes i
praktiken oftast till 28. I dur dragés
gränsen vanl. vid ciss dur och
gess dur, i moll vid diss moll och
ass moll. Pianot har i
verkligheten blott 24 olika T., beroende
på förekomsten av enharmoniska
toner. Dur och moll äro de enda
tonsläkten, som användas i
nutida musik, övriga T. äro
trans-positionsskalor. I antiken och
medeltiden voro andra skalschema
brukliga, avsnitt ur en strängt
diatonisk grundskala med vissa
modifikationer (kyr k
otonarter). De i durskalan
förekommande tonstegen (jfr d. o.) äro
1,9/s, */*, 7z, % 15/8, 2; i moll-
skalan finnas tonstegen 1, 9/g, ®/5,
7s, 3/i, 8/s, 2. Se även Tem-
peratur. Mus.
Tonbad, se Fotografi sp.
420.
To’ndo (ital., rundel),
tavel-målning i cirkelformat.
Tondö’s (fr. tondeuse, av
tondre, klippa, skära), en
skärmaskin (se d. o.), avsedd att
överskära tyget på tvären.
Tone [tåon], Theobald
W o 1 f e, f. 1763, d. 1798, irländsk
frihetskämpe (se Irland sp.
1503).
Toneisenstein [-[tå’najsen-sjtajn],-] {+[tå’najsen-
sjtajn],+} ty., lerjärnsten (se d. o.).
Tonfall, modulation 1. tongång
inom språket. Man talar om
sjunkande, stigande, sjunkande-stigan-
Tonfisk. Längd intill 3 m.
de och stigande-sjunkande T. Jfr
Språkmelodi.
Tonfisk, Thu’nnus thy’nnus, en
art Makrillfiskar med
kroppen framtill täckt av ett
”pansar” av större, fastare,
baktill av mindre fjäll. Rygg mörkt
blåaktig, buk vit. Varma hav; ej
sällan vid Sveriges västkust.
Lever av fisk. Värdefull matfisk,
som fiskas spec. i Medelhavet med
nätredskap. Köttet liknar
dägg-djurskött.
Tonfixe’rbad, se Fotografi
sp. 420.
Tonfrekvens, frekvens,
motsvarande en hörbar ton.
Tonförnimmelser,
hörselförnimmelser, som framkallas av
toner (se d. o.). T. växla med
tonernas höjd, styrka och
klangfärg. Enl. Helmholtz uppstå T. i
innerörats snäcka genom
resonanssvängningar i fibrerna hos
basilarmembranen i det Cortiska
organet (se Hörselorgan sp.
1217 f.). Varje fiber skulle,
beroende på sin längd, svara mot olika
tonhöjder. Samverkan mellan de
olika fibrer, som retas av
partialtonerna i en klang, skulle
framkalla klangförnimmelsen. Enl.
fysiologen J. R. Ewald skulle T.
däremot framkallas av
resonanssvängningar i basilarmembranen
ss. helhet, varvid varje ton skulle
motsvaras av sin egenartade
”ljudbild” hos denna membran. —
Dissonans mellan två klanger
beror enl. Helmholtz på svävningar
mellan klangernas grund- 1.
övertoner. Konsonansen mellan två
Tonarter (c dur och a moll sakna
förtecken).
Dur. g d a e h fiss
Moll, e h fiss ciss giss diss
Dur. f b ess ass dess gess
Moll, d g c f b ess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
