Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toppa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1213
Toppa—Tordenskjold
1214
cering i en viss föreställd
rums-ordning.
Toppa 1. k a j a, upphissa ena
nocken av en rå (med
topplän-torna).
Toppelius, se Topelius 1.
Topplänta (trol. av holl.
toppenan t, topprep), tacklin g, som
uppbär och stöttar rånockarna. T.
ledas vanl. från däck 1. märs till
block i masttoppen.
Topp och tackel. Läns för
T. innebär, att ett fartyg i hård
storm driver för vinden med alla
segel bärgade.
Toppsegel, vanl. trekantigt
segel, som har sin plats ovanför ett
gaffelsegel och är skotat till
gaffeln ocken.
To’psöe [-sö], Vilhelm, f.
1840, d. 1881, dansk författare,
från 1872 redaktör för Dagbladet.
Ehuru politisk motståndare till
den litterära vänstern, är T. i
sina romaner och noveller (Jason
med det gyldne Skind, 1875;
Nu-tidsbilleder, 1878; Fra
Studiebogen, 1879) en realist, vars
intima skildringskonst förebådar
Herman Bangs.
Toque [tåkk], fr., åtsittande,
barettliknande huvudbonad.
Tor (ty. Donar, Thunar, eg.
dunder, åska), forngermansk
åsk-gudomlighet. Eken var T:s heliga
träd. Bland fastlandets germaner
åkallades han spec. vid krigiska
företag. I Norden blev T. den
populäraste gudomligheten (jfr
Fornnordisk religion sp.
362). I sagor och sånger
berättas särskilt ofta om T:s
överdådiga strider mot troll och jättar.
När åskan gick, sades T. köra
med sitt bockspann. Hans vapen
var den magiska hammaren
Mjollner (se d. o.), vilken efter
kastet ständigt återvände i T:s
hand. Den spelar en stor roll i
de talrika Torssägnerna, av vilka
märkas de i Edd adikterna
Tryms-kviöa, Hymiskviöa och Lokasenna
(se dessa ord) behandlade. Ännu
långt fram i kristen tid ha
sägnerna om T. levat kvar hos
allmogen i vissa trakter. T:s dag,
torsdagen, hölls länge i Småland
ss. helgdag (”torshelg”), och i
Skatelöv kallas alltjämt en
offerkälla ”Helge T:s källa”.
Tora’h, hebr., undervisning,
lag (spec. den mosaiska lagen).
— To r ahr ull a r,
pergamenthandskrifter, innehållande den
mosaiska lagen.
To’rbjörn Ho’rnklofi, se
Isländsk litteratur sp.
1540.
Torbjörntorp, socken i Skarab.
1., jämte Falköpings stads- och
landsförs., Friggeråker och
Luttra pastorat i Skara stift. 485 inv.
Torcello [-tjä’llå], italiensk ö
i en lagun av Adriatiska havet,
9 km. n. om Venedig. På T. låg
under äldre medeltid en
blomstrande stad, vars ännu
kvarstående domkyrka har bysantinska
mosaiker från 1000- och 1100-t.
To’rdenskjold [-skjåll],
Peder Wessel, adlad T. 1716, f.
1691, d. 1720, norsk sjöhjälte.
Efter utbrottet av kriget mot
Sverige 1710 gjorde sig T. snart
känd för lysande tapperhet och
stor våghalsighet. Efter segern
över en svensk flottavdelning,
1716 i Dynekilen i n. Bohuslän,
som väsentligt bidrog till att
Karl XII måste utrymma Norge,
blev T. kommendör och
befälhavare över den danska
Nordsjö-eskadern. Han gjorde 1717 två
djärva angrepp mot Göteborg och
Strömstad men tillbakaslogs. F. å.
amiral, utförde han 1719 två av
sina mest ryktbara bedrifter:
överrumplingarna av Marstrands
fästning och av den vid Gamla
Älvsborg liggande svenska flot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
