Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettondedagen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1313
Trettondedagen—Treudd
1314
upplöstes, och de flesta
protestantiska ständerna ingingo
separatfreder med kejsaren i Prag
(1635). Flera av dem, främst
Sachsen och Brandenburg, blevo
kort därpå Sveriges fiender.
Frankrike fann sig då av oro för
kejsarens ökade makt föranlåtet
att aktivt ingripa i kriget, som
därmed inträdde i ett nytt
stadium, svensk-franska
skedet (1635—48). Bernhard av
Sachsen-Weimar gick efter
Nörd-lingenslaget i fransk tjänst med
sin armé och erövrade för
Frankrikes räkning större delen av
El-sass; efter hans död kämpade
franska trupper i s. och v.
Tyskland bl. a. under Turennes befäl
och delvis under samverkan med
svenskarna, samtidigt med att
Condé i Nederländerna
samarbetade med holländarna mot
Spanien. Sveriges krigföring leddes
under flera år av Johan Banér,
som huvudsaki. hade att kämpa
mot sachsarna, vilka besegrades i
slagen vid Wittstock (1636) och
Chemnitz (1639). Efter Banérs
död (1641) övertog Lennart
Tor-stensson överbefälet, och han
förläde kriget till kejsarens
arvländer, dit han företog flera
expeditioner. 1642 segrade han i andra
slaget vid Breitenfeld. På grund
av de långa förbindelselinjerna och
det svensk-danska kriget 1643—
45 kunde han icke kvar st ann a där
någon längre tid och föra kriget
till slut, men genom hans seger
över de kejserliga vid Jankov i
Böhmen (1645) förmåddes
kejsaren att sända ombud till den
påbörjade fredskongressen. K. G.
Wrangel, som s. å. efterträdde
Torstensson, förläde på nytt
huvudoperationerna till s.v.
Tyskland, där han delvis
samverkade med fransmännen. Samtidigt
opererade en annan svensk armé
under H. K. v. Königsmarck i
Böhmen och intog den s. k. lilla
sidan av Prag. Pfalzgreven Karl
Gustav, som i sept. s. å. avlöste
Wrangel som ”generalissimus”,
fortsatte belägringen av Prag men
måste avbryta den vid
underrättelsen, att freden okt. 1648
undertecknats (se Westfaliska
freden). Utom Tyskland voro
Nederländerna, n. Italien
(Man-tua) och Portugal samt s.
Sieben-bürgen krigsteatrar, och T. hade
efter hand svällt ut till ett
allmänt europeiskt krig. Det verkade
i hög grad ödeläggande, särskilt
i Tyskland, som icke på över ett
årh. återhämtade sig från den
materiella förödelse och andliga
depression, som kriget medfört.
Sveriges långvariga deltagande i
T. möjliggjordes till stor del av de
franska subsidierna (sedan
fördraget i Bärwalde 1631) och av
de stora krigskon tributioner, som
utkrävdes i Tyskland, varifrån
även rika krigsbyten hemfördes.
Trettondedagen, kyrklig
helgdag på 13 :e dagen efter
juldagen (denna inberäknad), 6 jan.
T., vars gamla namn är Epifania
(se d. o.), är av äldre ursprung än
julhögtiden. I östern möter den
redan på 100-t. och gällde urspr.
minnet av Jesu dop (så ännu i
den grekiska kyrkan), senare på
vissa håll även av Jesu födelse.
Dess datum synes ha övertagits
från en grekisk-egyptisk
vintersolfest. I Rom och Afrika infördes
den först vid 400-t:s början och
ägnades, i anknytning till julen,
väsentl. åt minnet av de vise
männens tillbedjan av Jesusbarnet
(jfr Stjärngossar och T re
vise männen). I svenska
kyrkan är T. på grund härav en av
årets två stora missionsdagar.
Treudd, ljuster med tre
spetsar, Poseidons attribut.
42. — L e x. XI. Tr. 19. 12. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
