Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trojka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1353
Trojka—Trolle
1354
sista skede hämtade grekerna
F i 1 o k t e’ t e s från Lemnos
och Neopto’lemos från
Skyros, utan vilkas hjälp Tro ja
icke kunde erövras. Diomedes och
Odysseus rövade p a 11 a d i e t
(se A t en a) från borgtemplet i
Troja, och slutligen tillgiepo
grekerna en krigslist: de förklarade
sig ämna uppgiva kampen och
skickade som försoningstecken
trojanerna en väldig trähäst, i
vars inre de förnämsta hjältarna
gömde sig, medan de övriga drogo
sig tillbaka på flottan. Mot
prästen Lao’koons (se d. o.) råd
införde trojanerna trähästen i
staden. Under natten återvände
den grekiska flottan, de i
trähästen inneslutna hjältarna öppnade
stadens portar och grekerna
stormade in. Priamos mördades och
hans maka, H e’ k a b e,
bortsläpades i fångenskap. Deras
dotter, sierskan K a s s a’ n d r a,
tillföll vid bytets delning
Aga-memnon, men hennes syster
P o 1 y’ x e n e offrades på
Akil-leus’ grav. Efter Tröjas erövring
vände de grekiska hjältarna åter
hemåt, men några av dem irrade
i åratal omkring på havet (jfr
Odysseus). — Under
medeltiden, då Homeros var så gott som
bortglömd, lästes två senlatinska
kompilatorers (Diktys’ och
Dåres’) arbeten om trojanska kriget.
Dessa verk, som utgåvos för att
vara översättningar av grekiska
original från det trojanska
krigets egen tid, äro bevisligen
mycket sena bearbetningar av
Homeros och andra källor.
Tro’jka, ett spec. ryskt spann
med tre hästar, av vilka den
mellersta uppbär hela tyngden och de
två på sidorna blott löpa med.
Troka’isk, t r o k é i s k,
bestående av trokéer (se d. o.).
Troka’r, se T r o a k a r.
Troké [-ke’] (grek. trokai’os,
eg. snabb, löpande), versfot, i
forngrekisk och latinsk metrik
bestående av en lång och en kort
stavelse; i svensk metrik, där
spec. den fyrfotade T. är vanlig,
av en metriskt betonad och en
metriskt obetonad stavelse (—^).
Troldtinderne [trå’lltinner-],
se D o v r e f j ä 11.
Troll, i folktron
förekommande övernaturliga väsen. Till
skillnad från tomten (se d. o.) tänkes
T. oftast förekomma i den av
människor oberörda naturen; sålunda
fly de för kyrkklockor, kunna
icke passera plöjda tegar, hejdas
av eggverktyg (stål) o. s. v. I
folksagan spela T. ofta rollen av
elaka men också ganska enfaldiga
demoner; de tänkas ofta mindre
än människor och utstyrda med
djuriska attribut i likhet med de
medeltida föreställningarna om
demoner i allm. Den skada, T.
tänkas göra, består oftast i att
bortröva människor, som befinna
sig i gentemot demoner
försvarslösa situationer, t. ex. odöpta
barn och brudar. De framkalla
också plötslig sjukdom (se
Trollskott) och
virvelstormar. De förföljas av åskan, som
kastar sina viggar efter dem.
”Äskviggar”, vanl. yxor från
stenåldern, anses därför skydda mot T.
Trolldom, se Magi,
Trollkarl, Trollkvinna och
Häxprocesser.
Trolldruva, se A c t a e a.
Trolle, sedan 1300-t. känd
fräl-sesläkt. Den nuv. adliga ätten
med friherrlig värdighet för
huvudmannen är en till sin
härkomst dansk gren därav. — 1.
Erik T., f. omkr. 1460, d. 1530,
riksråd 1487, lagman i Närke
1493. T. tillhörde opnositionen
mot Sten Sture d. ä. Efter
Svante Stures död valdes T. av råds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
