Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trä ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1413
Trä
1414
förmåga (användes i fioler och
resonansbottnar i
musikinstrument). Torrt T. är nästan
oledande föi’ elektrisk ström. —
Vattenhalten varierar.
Färsk 1. rå ved (i levande 1.
ny-avverkade träd) håller dels fritt
vatten i eellhåligheterna
(cellsaften i splinten), dels vid
cellväggarna hygroskopiskt bundet
vatten. Får ved ligga längre tid i
vatten, uttränges luften i
cellhå-ligheterna och ersättes slutligen
helt av vatten, varvid
vatten-mättad 1. sur ved erhålles.
Får T. torka i luften, avdunstar
först allt fritt vatten och därefter
så mycket av det bundna, att
jämvikt mellan detta och den
rådande luftfuktigheten
uppkommer ; T. kallas då lufttorr t.
Förvaras lufttorr ved i med
vattenånga mättad luft, erhålles
slutligen fiber mättad ved
(d. v. s. cellväggarna äro mättade
med hygroskopiskt bundet vatten
men håligheterna utan fritt
vatten). Absolut torr ved kan
endast erhållas genom T:s
upphettning högre än 100° C. I vanlig
luft återupptar dock dylik ved
hastigt vattenånga och övergår
ånyo till lufttorrhet. I procent av
torrsubstansvikten håller rå ved
c:a 100 % vatten (25—200 %,
minst i kärna, mest i splint),
fibermättad c:a 30 % och lufttorr
c:a 15 % (7—20 %). Vid
växlingar i halten av hygroskopiskt
bundet vatten förändrar T. sin
volym: krymper 1. sväller,
vilket på yrkesspråket kallas, att
T. arbetar. Tyngre och tätare
T. arbetar mer än lätt och löst,
hartsfattigt T. mei’ än
hartshal-tigt. Krympningen (resp,
sväll-ningen) är minst i stamdelens
längdriktning (c:a 0,1 % vid
fuk-tighetsförändring mellan
fiber-mättning och lufttorrhet), större
i radieil led (3—4 %) och störst
i tangentiell led, d. v. s. parallellt
med årsringarna (6—8 %). På
grund av denna olikformiga
krympning och på grund av olika
fuktighetsförändringar i ett
trästyckes olika delar uppkomma
spänningar och formförändringar
(T. kastar 1. slår sig) 1. T.
spricker. Även i levande träds ved
kunna sprickor uppkomma, ss.
köld - 1. frostsprickor som
följd av splintens krympning vid
strängare kyla, då cellväggarnas
bundna vatten utfryser i
kristallform, 1. kärnsprickor
(k ä r n s k ö r o r) i kärnan som
följd av den uttorkning av veden,
vilken försiggår vid
kärnbildning-en, spec. vid mer framskriden
sådan (ss. i mycket gamla träd).
Kärnsprickor ställa sig, ss. hos
tall, oftast radiellt. På grund av
olika täthet i årsringarnas ved
kunna de även uppträda i
tangentiell led ss. rämnor mellan
årsringarna. Hos gran fyllas de
oftast med kåda och kallas då k å d
-1 å p o r. Genom hopsättning av
trästycken med fibrerna i olika
riktning samt val av lämpligt T.
och lämplig behandling kunna
olägenheterna av T:s arbetande
förmåga bortelimineras. — Själva
vedsubstansens (cellväggarnas)
spec. v. är i det närmaste lika hos
alla träslag (1,56). Då T. håller
högst betydande porvolym
(cell-håligheter), är dess spec. v. dock
alltid avsevärt lägre samt
växlande för olika träslag. Spec. v. för
torrt T. anger direkt resp,
träslags täthet och därigenom även
dess tekniska kvalitet och styrka.
— T. har relativt högt
bränslevärde (förbränningsvärme 4,500
—5,100 Kal. per kg., högre för
mera hartsrikt barrträ, lägre för
lövträ). Då träbränslen alltid
säljas efter volym (kbm. 1. famn; jfr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
