Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trä ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1415
Trä
1416
Spec. v. hos några vanligare träslag
(medeltal).
Lufttorr Rå
ved ved
Silvergran .................. 0,45 l,00
Lind ........................ 0,43 0,74
Gran ........................ 0,4S 0,74
Asp ......................... O,5o O,so
Al .......................... 0,53 0,82
Tall ........................ 0,53 O.go
Lärkträd .................... 0,60 0,8i
Björk ....................... 0,33 0,93
Alm ........................ 0,34 0,95
Lönn ........................ 0,38 0,96
Bok ......................... 0,75 l.oi
Ask ......................... 0,76 0,92
Ek ........................ 0,76 l.ii
Avenbok ..................... 0,82 1,09
d. o.), komma skilda träslags
bränslevärde praktiskt att
förhålla sig ung. som resp. spec.
v., dock med någon stegring
för de hartsrika barrträslagen.
1 ton prima eng. ångkol
motsvarar i bränslevärde c:a 6 kbm. löst
mått alved, 5,5 kbm. granved, 5,35
kbm. tallved, 4,4 5 kbm. björkved
1. 3,7 5 kbm. bokved. —
Sträck-1. draghållfastheten är
mycket stor i T:s (fibrernas)
längdriktning (800—1,400 kg. per
kvcm.) men ringa tvärsöver T:s
fibrer.
Tryckhållfastheten är störst mot tvärsnittytor
(300—700 kg. pér kvcm. i
kubfor-made stycken), avsevärt lägre i
tangentiell och minst i radiell led.
Böjhållfastheten är
störst tvärsöver fibrerna i
tangentiell led, mindre i radiell led.
Brottmodulen för böj hållfasthet
är för asp 640 kg. per kvcm., för
bok 930 kg. per kvcm., för gran,
resp, tall 604, resp. 664 kg. per
kvcm.
Skjuvningshåll-fastheten är tvärsöver
fibrerna större än
tryckhållfastheten, varför skjuvning i denna led
ej kan äga rum, men parallellt
med fiberriktningen relativt låg.
Hållfastheten ökas med
tilltagande spec. v. hos T. och avtar
hastigt med tilltagande fuktighet. De
angivna medeltalen gälla lufttorrt
T. T:s klyvbarhet är störst
i radiell led, mindre i tangentiell.
Träslag med talrika märgstrålar
äro mest lättkluvna. Segheten
är störst hos lätta träslag,
elasti-citeten störst hos tyngre (särskilt
stor hos t. ex. ask).
Motstånds-förmågan mot nötning (t. ex. i
golv) är störst hos tunga,
homogent byggda träslag och sjunker
med tilltagande vattenhalt.
Hårdheten står i tämligen
direkt proportion till resp,
träslags spec. v. i torrt tillstånd
(granved är mjuk, pockenholts
mycket hård). — T. angripes
av många svampar (hussvamp,
tickor m. fl.), vilka orsaka
rötor. Skyddat för luft, t. ex.
djupt under jordytan, samt å
torra platser har T. mycket stor
varaktighet. I allm. äro tyngre
träslag varaktigare än lätta,
mörka oftast varaktigare än
ljusa; särskilt varaktig är
kärnveden hos hartshaltigt T. (tall,
lärk m. fl.) och starkt
garvsyre-haltigt T., ss. ek.
Konservering av T. sker genom
uttork-ning, anstrykning med oljefärg,
rödfärg, tjära, kreosothaltiga
ämnen, ss. karbolineum m. fl., vilka
senare ämnen även intränga i
T. och verka som giftmedel mot
rötorna. Vid användning utomhus
av T. begagnas ofta i m p r e
g-ner ing (se d. o.). En gammal
konserveringsmetod för trästolpar
är jordbanddelens ytkolning
(med eld) och de kolade
partiernas överstrykning med tjära. —
Sveriges viktigaste inhemska
träslag äro tall och gran, på vilka
landets cellulosa- och
trävaruindustrier nästan helt grunda sig,
därnäst björk, varefter följa de
tekniskt värdefullare, ädlare
träslagen bok, ek och ask.
Avenbok, alm, lönn och lind
förekomma i Sverige i ringa omfattning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
