Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trämassa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1441
Trämassa
1442
vanl. ej får ha mindre diameter än
3 % å 3 tum, kapas i längder om
c:a 2 fot och barkas. Veden
sönderdelas i slipstolar genom
kubbarnas pressning mot en
hastigt roterande slipsten, som
bespolas med vatten, så att den
sönder-slipade massan bildar en välling.
Användes en ringa mängd vatten
och högt anliggningstryck mellan
veden och stenen, inträder på
grund av friktionsvärmet en
temperaturstegring, som kan medföra
en sprängning av vedsubstansen
genom den bildade vattenångan
(varmslipning, som ger en
starkare och smidigare men även
mera kortfibrig massa än
kall-slipningen, som utföres
under tillsats av större mängd
vatten). Ur slipmassan avlägsnas
grövre träsplittror i siktar (s o r
-teringsapparater) för att
söndermalas i raffinö’rer. Skall
massan förarbetas till papper på
ort och ställe, kan den efter
sortering och förtjockning pumpas
direkt till holländeriet. I annat
fall awattnas den vanl. i
ark-upptagningsmaskin (se Papper
sp. 1606), varefter vattenhalten
ytterligare nedbringas till 40 å
50 % genom pressning i
hydraulisk press. Ev. kan massan
ytterligare torkas med varm luft. Till
1 ton torr massa åtgå c:a 130
kubikfot ved. — Brunslip är
en slipmassa, framställd av ved,
som före slipningen basats med
ånga 1. kokats i vatten vid högt
tryck, så att hartser o. d. delvis
utlösts och veden uppmjukats,
varigenom den vid slipningen ger
längre fibrer. Genom basningen
får veden brun färg, som
bibehålies i massan. Brunslip, till vilken
även furuvirke kan användas, kan
bearbetas till papper utan tillsats
av långfibrigare material. — De
första försöken att framställa
Trämassa. Slipstol, a slipsten, b
kammare för ved.
slipmassa gjordes av en tysk
pastor J. C. Schaeffer i
Regensburg på 1670-t. Metoden
utarbetades senare av bl. a. F. G.
Keller (se d. o.). — Kemisk
T., trä- l. v e d c ellul o s a
framställes enl. sulfit- 1.
sulfatmetoderna. Till sulfi’ t c e 11 u
-1 o s a användes uteslutande
granvirke, som måste vara friskt och
rensat från bark. Efter
barkning-en, som ofta ej föregås av
kap-ning, hugges veden i maskin till
15 a 20 mm. långa flisor, f 1 i s,
som ev. ledes genom en
desinte-grator (se d. o.), som sönderslår
flisen i jämnstora stycken och
lösgör kvistar, varefter den i
siktar (flisharpor) befrias från
fin spån och grövre träsplittror.
För flisens kokning användes en
lösning av kalciumbisulfit (med
överskott av svavelsyrlighet),
”syra”, framställd genom
absorp-tion av svaveldioxid i
syra-torn, med kalkstensstycken
fyllda trätorn, i vilka svaveldioxiden
inledes nedtill och mötes av
nedrinnande vatten. Svaveldioxiden
erhålles genom förbränning av
svavel 1. röstning (se d. o.) av
svavelkis. Kokningen av flisen
sker i kokar e, i allm. stående,
med syrefast tegel infodrade cy-
46. —- L e x. XI. Tr. 21. 12. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
