Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Turkiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1515
Turkiet
1516
och fortgick till 1713. Ett nytt
krig med Österrike slutade med
freden i Pozarevac 1718, då T.
avträdde Banatet. Under den
följande tiden fördes krig mot
Ryssland och Österrike, som i freden
i Belgrad 1739 tvingades
återlämna flera av sina erövringar.
Ett av Ahmed III:s son
Must a f a III (1757—73) igångsatt
krig mot Ryssland slutade
däremot med att T. i freden i
Kut-juk-Kainardji 1774 erkände Krims
oberoende. Nya fientligheter med
Österrike slötos genom freden i
Svistov 1791 och med Ryssland
genom freden i Jassy 1792 utan
större territoriella förändringar.
Bonapartes expedition till
Egypten medförde krig med Frankrike
179S—1802. Ett nytt krig med
Ryssland 1807—12 ledde till
betydande landförluster genom freden
i Bukarest (se d. o.). Reformer
och nydaningar i europeisk anda
framkallade vid denna tid stark
opposition i T., främst bland
ja-nitsjarerna, vilkas makt 1826
bröts av Mustafas brorson M a h
-mud II (1808—39). — T : s
för falls period (1821—
1919). 1821 utbröt det grekiska
frihetskriget, som för T.
resulterade i Greklands (se d. o. sp. 1541
ff.) förlust samt stora
landavträdelser till Ryssland (se d. o. sp.
1571). En hotfull karaktär antog
även Mehemed Alis av Egypten
(se d. o. sp. 761)
självständig-hetsaktion, som dock kuvades av
Mahmuds son Abd ul-Medjid
(1839—61). 1839 framlades ett
omfattande reformprogram,
främst betr, förvaltning och
rättsskipning, i den s. k.
Hatt-i-sjeri-fen (se H a 11) i Gulhané. Det
mesta stannade dock på papperet.
Enl. ett fördrag i London 1841
förbjöds genomfart genom
Bosporen och Dardanellerna för
främ
mande krigsfartyg, så länge T.
förblev neutralt. Rysslands
maktspråk mot T., ”den sjuke
mannen”, ledde 1853 till Krimkriget
(se d. o.), som slutade med den
för T. förmånliga freden i Paris
1856. I anslutning till detta
fredsslut promulgerades ett främst av
storvesiren Ali pasj a utarbetat
dekret (Hatt-i-humajun), som
bekräftade Hatt-i-sjerifen 1839 och
dessutom beviljade T :s kristna
befolkning vidsträcktare rättigheter.
Reformsträvandena framkallade
en reaktion, som tog sig uttryck
i inre oroligheter och förföljelser
mot de kristna. Under Abd
ul-Medjids broder Abd ul-Aziz
(1861—76) inträdde 1875
statsbankrutt. Ett framträdande
ung-turkiskt parti framdrev
”softa-upploppet” 1876, varigenom den
reformvänlige storvesiren Midhat
pasja kom till makten. Denne
genomdrev under Abd ul-Medjids
son Abd ul-Hamid II (1876
—1909) utfärdandet av en
tidsenlig konstitution (1876), som
dock endast fick kort varaktighet.
Rysk-turkiska kriget 1877—78 (se
d. o.) ledde till den förkrossande
freden i San Stefano 1878 samt
dess revision på Berlinkongressen
(se d. o.) s. å., varigenom T.
förlorade sina lydstater i Europa och
ung. hälften av sitt europeiska
område. 1881 ställdes T:s utrikes
statsskuld under internationell
förvaltning. England ockuperade
Egypten 1882, Bulgarien
införlivade öst-Rumelien 1885. 1897
måste T. tillerkänna Kreta (se d.
o. sp. 1303) vidsträckt autonomi.
I Makedonien, Albanien, Arabien
och även Armenien blevo uppror
och oroligheter kroniska
företeelser. En positiv insats med
pan-islamitisk bakgrund var
byggandet av Hidjazbanan (se d. o.).
De europeiska stormakterna riva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
