Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Turkisk-tatariska språk - Turkiskt rött - Turkmener - Turkmenistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1525
Turkiskt rött—Turkmenistan
1526
mina ha blott få böjningsformer,
men verbens böjning är rikt
utvecklad och användningen av
ver-balnomina mångsidig. Till de
dialekter, som tidigast gått en
sär-utveckling till mötes, räknas
tjuvas jernas språk, som härstammar
från de gamla bulgarernas (jfr
d. o.). Men långt efter detta och
kanske intill 700-t. bildade den
stora massan av de
turkisk-tata-riska folken (se d. o.) ett ganska
sammanhängande språkområde
med blott få dialektala
skiljaktigheter. Först senare har jakutiskan
separerat och rönt starkt
inflytande av mongoliskan; de östliga
dialekterna ha upptagit en massa
mongoliska och kinesiska lånord,
de sydliga persiska och osmaner
-nas språk en mängd lånord från
arabiskan o. s. v. Med beaktande
av såväl språkliga som
historiska och geografiska förhållanden
kunna T. grupperas på följande
sätt: 1) Tjuvasjiskan (jfr ovan),
som talas på båda sidor om Volga,
s. om Kasan; den har utövat
stort inflytande på ungerskan,
tjeremissiskan och syrjänskan.
2) Jakutiskan (jfr ovan samt
Ja ku t). 3) Nordliga dialekter.
som talas av tatariska stammar i
v. Sibirien mellan Irtysj och Ob
(i Altai, på Barabastäppen etc.)
samt av tatariserade samojeder
kring Sajanska bergen
(karagas-ser, kojbaler, sojoter m. fl.). 4)
Västliga dialekter, som talas av
kirgiserna (se d. o.) i Ryssland
och Öst-Turkestan, av tatariska
stammar i s. Ryssland mellan
Svarta och Kaspiska haven
(Volgatatarer, Nogai-tatarer på
Krim och i Kaukasus,
Bakutata-rer, balkarer, kumulker och
ka-ramtsjajer i Kaukasus etc.) samt
av basjkirerna (se d. o.) kring
Ural. Till samma grupp räknas
även kumanernas (se d. o.)
ut
döda språk. 5) Östliga dialekter,
bland vilka märkas sarternas (se
d. o.) språk i Khiva och Buchara,
uigurernas utdöda språk samt
centralasiatiska dialekter i
öst-Turkestan (Jarkand, Kasjgar,
Turfan o. s. v.). 6) Till en sjätte
grupp räknas slutligen
turkme-niska/n (jfr Tu r k m en e r) samt
det självständigt utvecklade
turkiska 1. osmanska språket (c:a 13
mill.) — Tidigare ha stundom de
språk, som tillhöra tredje och
fjärde grupperna (med undantag
av kirgisiskan), benämnts
tatariska språk. — Den äldsta
till vår tid bevarade skriften (bäst
känd genom vid floden Orhon s.v.
om Bajkalsjön 1889—91 funna
minnesmärken, de s. k.
Orhonin-skrifterna) härstammar från 500
—700-t. och är ett slags runskrift,
inhuggen i sten. Skriften har
använts i Central-Asien och i
Sibirien, och det här använda språket
är s. k. gammalturkiska
1, uiguriska. Numera använda
osmanerna och en stor del av
tatarerna det arabiska alfabetet.
Turkiskt rött, detsamma som
krapp.
Turkmener, en grupp
turkisk-tatariska stammar i
Väst-Turke-stan (mellan Kaspiska havet och
Ar alsjön) samt i angränsande
delar av Persien och Afghanistan,
ävensom i Syrien. C:a 1 mill.
T:s huvudland var urspr. Merv
(se d. o.). Förr hästnomader och
fruktade rövare, måste de 1884
underkasta sig Ryssland, under
vars välde de i stor utsträckning
blivit jordbrukare. T. kallas även
den nomadiserande osmanska
befolkningen i Mindre Asien. — Jfr
Turkis k- tatar iska folk.
Turkmenista’n, Tur kme’ •
niska republiken, ry.
Turk-menskaja respublika, socialistisk
sovjetrepublik i Ryssland, omfat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
