Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyska orden - Tyskar - Tyska riket - Tyska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1565
Tyskar—Tyska språket
1566
solidera T:s ställning förvandlade
den siste högmästaren Albrekt
Ost-Preussen till ett världsligt
protestantiskt hertigdöme (jfr
Albrekt sp. 240). T. i Livland
invecklades från omkr. 1500 under
herrmästarna Plettenberg och
Kettler i strider med Ryssland,
vilka ledde till ordensstatens
upplösning 1561 (se vid. Estland
sp. 1216, Kurland sp. 1512
och L i v 1 a n d sp. 637). Som
samfund fortlevde T. till 1809, då den
upplöstes av Napoleon I. Den
förnyades 1834 i Wien ss. ett
”andligt militäriskt institut för
sjukvård i krig” (en avdelning kallas
maria’ner). I Nederländerna
fortlever en protestantisk spillra
av den ursprungliga T.
Tyskar, personer med tyska
(se Tyska språket) som
modersmål. T. äro väsentligen en
blandning av nordisk och alpin
ras. Den nordiska är renast
företrädd bland friserna och
överhuvudtaget utmed Nordsjön.
Därifrån avtar långskalligheten
mot s. och ö. samt blondheten
mot s. Ö. om Oder överväger
nordisk ras blott i s.v.
Hinter-Pom-mern och v. Ost-Preussen. Mot s.
och s.ö. blir alpin ras alltmera
övervägande, och centra med rent
alpin ras finnas i Schwarzwald
och Ober-Schlesien. Ett starkt
inslag av dinarisk ras märkes i s.
Bayern och Österrike. En enklav
med stark uppblandning med
nordisk ras finns i Ober-österreich.
T. i Elsass-Lothringen äro av
övervägande alpin ras. Jfr
Människoraser sp. 515 ff.
Tyska riket, se Tyskland.
Tyska språket tillhör den
västgermansKa gruppen av de
germanska språken (se
Germanska språk). Ordet tysk
(ty. deutsch, av urgerm. peuöo,
folk), eg. ”folklig”, betecknade
urspr. det av germanska stammar
på kontinenten talade folkspråket
i motsats till latinet. T. i modern
bemärkelse är nu modersmål för
praktiskt taget hela befolkningen
i Tyska riket (62 mill.) och i
Österrike (6,5 mill.), i större
delen av Schweiz (2,76 mill.), för
huvudmassan av befolkningen i
Elsass-Lothringen (c:a 1,5 mill.)
samt för stora delar av
befolkningen i Tjecko-Slovakiet (3,33
mill.), Polen (1,16 mill.),
Rumänien (750,000), Ungern (c: a
500,000), Lettland (c:a 60,000),
Estland (c:a 20,000) och
Ryssland (kan f. n. ej uppgivas);
dessutom för tyska emigranter,
särskilt i Brasilien (c:a 200,000) och
i För. Stat, (åtskilliga mill.,
därav 1,7 mill. födda i Tyskland).
— Dialekter.
Betydelsefullast äro de
dialektskillnader, som tillkommo genom den
andra L högtyska
Ijudskrid-ningen. Under denna beteckning
sammanfattas en rad av
ljudförändringar, varigenom främst de
genom den första (germanska)
ljudskridningen (se d. o.)
uppkomna k, p, t förskjutits vidare
till resp, ch, pf 1. f(ff) och ts 1.
s(ss) : jfr sv. vaka — ty. wachen,
sv. rik — ty. reich-, sv. pipa —
ty. Pfeife, sv. apa — ty. Affe;
sv. tal — ty. Zahl, sv. äta — ty.
essen. Ljudskridningen, som
vä-sentl. var avslutad under 700-t.
e. Kr., genomfördes mest
konsekvent i s. delen av språkområdet
och spred sig med avtagande
styrka norrut, lämnande det
nordtyska låglandets munarter
(lågtyskan, populärt plattyskan) i
det hela oberörda. Även de
nederländska dialekterna äro
historiskt sett lågtyska men ha
utvecklat ett särskilt riksspråk (se
Flamländska språket
och litteraturen och H o 1 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
