Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1629 Tyskland (Historia — 1902) 1630
des betydande insatser.
Processväsendet och domstolarna
omorganiserades. 187O-t:s häftigaste
inrikespolitiska konflikt var den
s. k. kulturkampen (se d. o.). Mot
slutet av 1870-t. inträdde för T:s
näringsliv en svår kris, samtidigt
som socialdemokratin fick allt
större utbredning och politisk
betydelse. I den tyska
regeringspolitiken skedde på grund härav 1878
—79 en svängning åt höger. Med
stöd av det 1876 reorganiserade
tysk-konservativa partiet
genomförde Bismarck från 1879 en
protektionistisk tullagstiftning. Eftei’
två attentat mot kejsaren 1878
genomdrevs den s. k. socialistlagen,
vilken bl. a. förbjöd socialistiska
sammanslutningar och tidningar.
Samtidigt sökte Bismarck vinna
arbetarklassen genom en
vittgående social lagstiftning 1883—89
(främst lagar om sjuk-,
olycksfalls- och ålderdomsförsäkring).
Bakslaget för socialdemokratin
blev dock kortvarigt. Bismarck
behöll sin ledande ställning även
under Fredrik III : s korta
regering, men med den unge
Vilhelm II (1888—1918) råkade
Bismarck snart i konflikter av
såväl personlig som saklig art,
ledande till hans avsked 1890.
Efter honom följde ss.
rikskanslerer v. Caprivi (1890—94), v.
Hohenlohe (1894—1900), v. Bülow
(1900—09) och v.
Bethmann-Holl-weg (1909—17). Under Caprivis
(se denne) tid skedde i viss mån
en nyorientering inom
utrikespolitiken, och från 1895 slog T.
under kejsar Vilhelm II :s
personliga ledning in på en mera
omfattande världspolitik, vars
syfte var att finna
avsättningsområden för den växande handeln och
ett hastigt tilltagande
befolkningsöverskott. 1895 deltog T. i
påtryckningen mot Japan att
revi
dera sin fred med Kina (se d. o. sp.
806), där T. därpå 1897—98
förvärvade Kiao-chou-området. 1899
förvärvade T. Karolinerna samt
delar av Samoaöarna. Samtidigt
arbetade T. pä expansion i främre
Orienten, bl. a. genom anläggandet
av den s. k. Bagdadbanan (se d.
o.). T:s insteg i främre och
bortre Orienten väckte emellertid
oro i Ryssland och England, vilket
senare land börjat i T. se en farlig
rival, särskilt sedan T.
manifesterat en boervänlig hållning under
den sydafrikanska krisen och
sedan dess näringsliv tack vare
en ypperlig organisation och
förmåga att taga vetenskapen i sin
tjänst med stor framgång börjat
upptaga tävlan med Englands
Engelska sonderingar vid
sekelskiftet för att närma T. och
England blevo resultatlösa och likaså
tyska frierier till Ryssland (jfr
Björköfördraget).
Förhållandet till Frankrike, där
revanschtanken alltjämt fortlevde,
blev på grund av den tyska
Ma-rockopolitiken (se M a t o c k o sp.
1270 ff.) allt ömtåligare. —
Regeringens huvudlinje i den inre
politiken var fortsatt kamp
mot socialdemokratin (se d. o. sp.
1100). Caprivi slog in på en
utpräglad industrivänlig politik,
som framför allt kom till uttryck
i en rad handelstraktater. Denna
framkallade ett starkt missnöje
från ett agrarprotektionistiskt
konservativt parti, Bund dei’
Landwirte; mot detta bildades
organisationer som Bund der
Industriellen och Hansabund. Vid
tiden för utlöpandet av Caprivis
traktater övergick regeringen till
en agrarprotektionistisk politik,
och 1902 genomfördes
dubbel-tariffsystem, varefter
handelsfördrag i allm. ingingos 1. förnyades
med tillämpning av mest
gyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
