Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1635
Tyskland (Historia — 1927)
1636
svårigheterna växte, allteftersom
de allierades skadeståndskrav
stegrades och den tyska valutan
sjönk. Flera konferenser mellan
de allierade (bl. a. i San Remo
och Spa 1920, i Paris 1921) sökte
förgäves genomföra en plan för
skadeståndsprobleniets lösning.
Den i maj bildade ministären
Wirth gjorde visserl. ett försök
att gå de allierade till mötes,
men alla strävanden
omintetgjordes på grund av kursfall m. m.
Från franskt håll började man nu
tröttna på de ständiga uppskoven,
och sedan Genuakonferensen (se
d. o.) blivit betydelselös för
skade-ståndsfrågans lösning, krävde
franske konseljpresidenten
Poih-caré hösten 1922 ”produktiva
panter” för nytt moratorium och
skred slutligen trots Englands
vägran att medverka jan. 1923
till Ruhrockupationen (se d. o.).
Ministären Cuno (nov. 1922—
sept. 1923) protesterade skarpt
mot denna åtgärd, som från tysk
sida besvarades med ett i detalj
genomfört passivt motstånd.
Detta måste dock i sept. avlysas
av en ministär Stresemann,
vartill bidrogo de finansiella
svårigheterna och den oro, som
förmärktes på olika håll. Denna tog
sig uttryck i en väpnad
konflikt med socialistregeringen i
Sachsen och senare i ett
nationalsocialistiskt revolutionsförsök i
München (se Hitler). I stort
sett resultatlös blev en av
fransmännen underblåst
separatiströrelse i Rhenprovinsen (se d. o.
sp. 1075). Den i nov. tillsatta
ministären Marx fick som
närmaste uppgift att biträda vid
den utredning, som allt
allmännare ansågs oundgänglig ss.
grundval för en
skadeståndsbetal-ningsplan. Juli—aug. 1924 hölls i
London en konferens, vid vilken
en efter ordf, i den ena av
kommittéerna, general Dawes,
uppkallad betalningsplan fastställdes,
varefter denna jämte några
därmed sammanhängande
överenskommelser sammanfattades i
Londonprotokollet 30 aug. D a
-w e s p 1 a n e n, som sedan dess
varit normerande för T:s
skade-ståndspolitik, går ut på en
betalning i stigande poster med 1,000
mill. guldmark första året, 1,200
mill. från budgetåret 1926—27
och 2,500 mill. från 1928—29.
Inbetalningen sker genom
riksbanken och kontrolleras av
ska-deståndskommissionens generalagent. Någon fixering av
skadeståndets totalsumma 1.
Dawespla-nens funktionstid har icke ägt
rum. Främst tack vare den hösten
1923 av finansministern Luther
genomförda stabiliseringen av
markvalutan (jfr M a r k) har det
finansiella och ekonomiska läget i
T. betydligt förbättrats. Med den
växande ordningen har också den
republikanska regimen vunnit i
stadga. Härtill bidrog icke
oväsentligt, att Eberts efterträdare
som president, v. Hindénburg
(1925—), ehuru monarkist, med
stor bestämdhet anbefallde
samling kring den nya statsformen i
och för gemensamt arbete på T:s
återuppbyggande och att 1927
representanter för det
monarkistiska tysknationella partiet
ingått i den nybildade
koalitions-ministären Marx. I det
internationella samlivet har T. återtagit
sin plats bland övriga makter,
doek först sedan främst på
Frankrikes yrkande
upprätthållandet av T:s genom
Versailles-freden skapade västgräns okt.
1925 garanterats av vissa makter
på en konferens i Locarno (se
vid. d. o.). T. upptogs dec. 1926 i
N. F., där det tillerkändes
perma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
