Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Tysk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1637
Tysk litteratur
1638
nent plats i rådet. Den
ockupation av vissa områden vid dess
västgräns, som bestämdes i
Ver-saillesfreden, upprätthålles
alltjämt, om också vissa platser, ss.
Köln, utrymts och
ockupationsstyrkorna successivt nedsatts.
Med flera makter har T. slutit
handels- och skiljedomsfördrag.
Av politisk betydelse är särskilt
det s. k. Berlinfördraget april
1926 med Ryssland, som
bekräftade fördraget i Rapallo (se d. o.)
1922 och stadgade ömsesidig
neutralitet vid angrepp från tredje
1. flera makter.
Tysk litteratur. Från den
hedniska tiden (till 750)
ha endast bevarats några
trollformler, de s. k.
Merseburgbesvär-jelserna (se d. o.). Men att
tyskarna redan nu haft en rik
folkpoesi, framgår av de latinska
krönikorna, som delvis äro byggda på
folkdikter; Karl den store
föreskrev även, att ”de historiska och
uråldriga sånger, i vilka forna
konungars bragder och krig
be-sjöngos” skulle samlas. Vidare
hade tyskarna, enl. Tacitus,
hedniska gudasånger. Hela denna
litteratur är emellertid förlorad
och blott känd genom senare
bearbetningar. — Den k a r o
-lingiska tiden (750—900).
Nu uppstår en relativt rik
latinsk litteratur vid Karl den
stores hov, och även från det
nuv. Tyskland finnes en dylik
från 800-t., bl. a. en latinsk
visionsdikt av Wahlafridus
Strabo (omkr. 820). För oss
mera betydande äro de på tyska
avfattade dikterna. Dessa, som
hade ett kristligt innehåll, skrevos
för att motverka det nykristnade
folkets smak för den hedniska
diktningen, och de begagnade då
ännu dennas teknik; viktigast är
här Heliand (se d. o.). Samtidiga
äro tvenne andra dikter, Muspilli,
som skildrar en strid mellan Elia
och Antikrist, samt den korta
Wessobrunnbönen, som trol.
blott är inledningen till en
förlorad större skapelsedikt. Mindre
folklig är Otfrids
evangelie-harmoni (omkr. 860). Från början
av 800-t. finnes ock ett fragment
av en tysk hjältedikt,
Hilde-brandslied (se d. o.). — O t
tonernas tid (900—1050).
Litteraturen under denna tid är
nästan helt och hållet på latin:
Hrotsvitas helgonlegender,
av vilka några ha dramatisk form,
Eckeharts Waltha’rius, skriven
som skolövning och behandlande
ett ämne ur den germanska
hjältesagan, m. fl. — Den
medeltida blomstringstiden
(1050—1350). Denna litteratur
inledes av de mera folkliga
spilmansdikterna, vilka behandla
sagoämnen, som åtminstone
delvis stamma från Bysans och
Orienten (Herzog Ernst,
Sal-mon und Morolf, König Rother
m. fl.), men ganska snart
efterträddes spilmännen av ridderliga
skalder, och riddarväsendet
trycker nu sin stämpel på
litteraturen. Redan omkr. 1100
gjorde man bekantskap med den
nordfranska epiken och den
provensalska lyriken, som i
Tyskland fick sin motsvarighet i
minnesången (se d. o.). Dess främste
representant är Walter von
der Vogelweide, som står
mest självständig i förhållande
till de provensalska mönstren.
Den franska fableauen 1.
skämtberättelsen togs också upp i
Tyskland. Dylika, här kallade
”Schwänke”, äro Der Pfaffe
Amis och den dråpliga Die
Wiener Meerfahrt. Ss. motgift
mot de ofta skabrösa fableauerna
skrevos i Frankrike ”contes dé-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
