Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysk litteratur - Tysk musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1649
Tysk musik
1650
romanen framträder en romantisk
riktning bl. a. i R i c ar d a
H u c h s historiska romaner,
medan Frenssen är den främste
representanten för den s. k.
Heimatkunst (se d. o.). Ett starkt
psykologiskt intresse dominerar
hos Wassermann och hos
Thomas M a n n, en av den
moderna litteraturens yppersta
berättare, medan dennes broder
Heinrich Mann framträtt som
en lärjunge till naturalismen,
samtidigt som han genom den starkt
karikerande människoskildringen
i sina romaner förebådar
expressionismen. På samma sätt har i
W e d e k i n d det
expressionistiska dramat haft en föregångare.
Under de senaste decennierna har
expressionismen varit den
dominerande riktningen inom T.,
vilken haft en starkt experimentell
och ofta kaotisk prägel. Sin
viktigaste insats har den gjort inom
dramat, för vars utveckling
Strindbergs senare dramatik
spelat en avgörande roll. Som det
expressionistiska dramats förste
egentlige representant räknas
S o r g e, vilken under och efter
världskriget följts av talrika
expressionistiska dramatiker, bland
vilka må nämnas H a s en c 1 e
-ver, Kaiser, T o 11 e r, G ö
-ring, v. Unruh och S t e r n
-heim. — Jfr Schweizisk
litteratur och
österrikisk litteratur.
Tysk musik. Medeltiden.
Under den tidigare medeltiden
förekom en regelrätt
musikutövning så gott som uteslutande vid
de större kyrkorna och
klostren, där särskilda skolor sörjde
för den musikaliskt-liturgiska
undervisningen. Ryktbarast bland
dessa skolor var i Tyskland från
800-t. den i Sankt Gallen i nuv.
Schweiz, där den berömde
sekvens
diktaren och tonsättaren Notker
B a 1 b u 1 u s verkade. En annan
klosterskola fanns i Reichenau
med abboten B e r n o och
Hermann Contractus
som ledare. Men den
kyrkomusi-kaliska blomstring, som rådde på
dessa och andra orter (Eichstätt,
Würzburg, Metz), blev av
tämligen kort varaktighet, och till den
europeiska kyrkomusikens
uppsving under den senare
medeltiden bidrog Tyskland mycket litet.
Den profana musiken, som urspr.
legat i händerna på
kringvandrande spelmän och sångare
(Fahren-de Leute) utvecklades från 1100-t.
i flera riktningar. En dylik
företräddes av minnesångarna (jfr
Minnesång), vilkas i regel
om den gregorianska koralen
påminnande psalmodierande sång
senare upptogs av mästersångarna
(se d. o.) och av dessa ytterligare
utbildades i ett alltmer
förkonstlat manér. En annan riktning
mynnade på 1400-t. ut i en rik
vis- och korlyrik (Lochamer
Lie-derbuch), som i början av 1500-t.
sköt nya kraftiga skott med
S e n f 1 m. fl. Ungefär samtidigt
uppkom en folkligt andlig visa på
tyska språket, som under en
följande period erhöll stor betydelse.
På 1400-t. inträdde slutligen en
blomstring för den instrumentala
konstmusiken, som särskilt kom
orgelspelet till godo (Paumann,
Hofhaimerm. fl.). — 15 0
0-och 16 0 0-t. Efter
reformationen förmärktes särskilt ett
stegrat intresse för folkmusiken, som
nu bl. a. erhöll ett fullödigt
uttryck i den lutherska koralen.
Men ungefär samtidigt och något
senare visade även den kyrkliga
konstmusiken, företrädd av G a 1
-lus, Eceard, v. II a s s 1 e r
och Praetorius, rika
livsyttringar. Från omkr. mitten av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
