Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysk musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1651
Tysk musik
1652
1500-t. kom emellertid det rikt
florerande musiklivet att i allt
högre grad stå i beroende av
utländska förebilder och främmande
konstutövare, vilka särskilt med
de på 1600-t. framträdande högre
musikformerna (opera, oratorium
m. m.) hotade att förinta rent
tysknationella strävanden inom
musiken. Dock gjorde sig dessa
åter — om ock i mindre
omfattning — gällande inom
instrumentalmusiken, t. ex. med den tyska
1600-talssviten (se Svit), och
orgelspelet med traditioner frän
medeltiden utbildades alltjämt i
— efter utländska förebilder —
modifierad tysk anda. Av
utomordentlig betydelse för den
inhemska musikkulturens
utbredning och höjande var särskilt den
liturgiska musikundervisningen
vid de större kyrkorna
(Thomas-skolan). Mot mitten av 1600-t.
förmärkes vid. en tendens till
utjämning mellan utländska
stilelement och tysk
konstuppfattning, för vilken H. S c h ii t z
blev den förste storvulne
företrädaren. Hos B a c h och H ä n d e 1
nådde slutligen barocktidens
egenartade teknik och uttrycksmedel
en ideal fulländning, och bägges
framträdande markerade
samtidigt periodens konstnärliga
höjdpunkt och dess avslutning. —
17 0 0—1 9 0 0 - t. De nya
strömningar, som betr, musiklivet
gjorde sig gällande under 1700-t.,
medförde särskilt för
instrumentalmusiken en markant
stilförskjutning. Den äldre konsertanta
stilarten med dess polyfona
karaktär undanträngdes sålunda
småningom av en melodiskt
homofon riktning efter mönster
av den nya sonatformen (se
Sonat). 1 Tyskland fick denna
nya stilprincip sitt mest
karaktäristiska uttryck i den kammar-
(trios, kvartetter m. m.) och
orkestermusik, som först
framträdande vid mitten av århundradet
företrädesvis på sydtyskt område
(Mannheim, Wien), något senare
med H a y d n, M o z a r t och
Beethoven nådde sin fulla
utbildning. Formellt utvecklades
visserligen denna riktning,
klassicismen, under den följande
tiden men erhöll genom ett mera
subjektivt betonat och
fantasirikt innehåll snart en i viss mån
annan prägel. — Förebådad av
Beethoven i dennes senare
produktion, kom denna modifierade
klassiska riktning, romantiken,
att behärska större delen av
1800-t. Till sin princip överförd
även till andra musikformer,
företräddes den i början av
århundradet främst av Schubert
(visan) och Weber (operan)
samt något senare delvis av
Mendelssohn men framför
allt av S c h u m a n n. En
romantisk strömning, men till sitt väsen
skild från den nu nämnda, gjorde
sig från mitten av århundradet
gällande i operan med R. W a g
-ner. — Mot slutet av 1800-t.
bryta sig flera riktningar mot
varandra. Den särskilt som
formkonstnär betydande B r a h m s
representerar en riktning, som
trots för sin tid moderna
uttrycksmedel nära anknöt till
äldre klassisk stil (Beethoven).
Wagners romantiska stilprincip
överfördes av B r u c k n e r på
den rena instrumentalmusiken
och upptogs av bl. a. AI a h 1 e r.
Programmusiken, som efter
Ber-lioz upptogs av L i s z t, har
senare främst hävdats av R.
S t r a u s s. Romantiska
strömningar (Wagner, Schumann)
sammansmälta hos P f i t z n e r, och
R e g e r slutligen var en
experi-mentator i stor stil med
anknyt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
