Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysk-romerska riket - Tysksmide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1655
Tysksmide
1656
kändes, betecknar kejsarmaktens
kapitulation, och sedermera
spelade den en underordnad roll.
Genom franska revolutions- och
Na-poleonskrigen påskyndades T:s
slutliga upplösning. En mängd
riksomedelbara
territorialherra-dömen mediatiserades, och 1806
bildades under Napoleons beskydd
Rhenförbundet, som
omfattade 16 furstar, bl. a. Bayern
och Württemberg, vilka
förklarade sig fullt oberoende av T.
Samtidigt upphörde T. även formellt,
i det dess riksdag upplöstes och
Frans II uppgav den tyska
kej-sartiteln. Jfr f. ö. Tyskland.
Historia. — Organisation och
institutioner. T. hade formellt
karaktär av valrike, vilket fastslogs
av furstarna på ett möte i
Forch-heim 1077. Såväl de sachsiska och
frankiska ätterna som sedermera
den habsburgska gjorde dock T.
reellt till arvrike. Påvarnas
medverkan till kejsarupphöjelsen
inskränktes till stadfästelse av
valet, och denna för de påvliga
maktanspråken över T. så
betydelsefulla rätt avskaffades genom
kurföreningen vid Rense 1338.
Kejsarvalet företogs av
kurfurstarna (se d. o.), vilka voro
innehavare av de höga riksämbetena.
Kejsaren hade främsta rangen i
kristenheten och var enl. sin titel
”advokat och världsligt
överhuvud för kristenheten”. Den som
valts till tysk konung, bar före
kejsarkröningen titeln romersk
konung; senare tillädes denna
titel den under kejsarens livstid
utsedde efterträdaren. De
rättigheter, kejsaren utövade, voro
redan under medeltiden obetydliga
och bestodo huvudsaki. i att
utnämna vissa ämbeten och att
representera riket mot utlandet.
Därtill kommo vissa i de enskilda
länderna utövade s. k.
reservat
rättigheter. 1500 genomfördes en
indelning av T. i kretsar, urspr.
6, den bayerska, den schwabiska,
den frankiska, den överrhenska,
den nederrhensk-westfaliska och
den nedersachsiska, vartill 1512
lades 4: den österrikiska, den
översachsiska, den burgundiska
och den kur- 1. nederrhenska. I
varje krets skulle en kretsöverste
upprätthålla landsfred (jfr d. o.).
Denne valdes av kretsständerna
på kretsdagar, vid vilka även
andra gemensamma
angelägenheter behandlades. T. var vid
1700-t :s slut delat i omkr. 1,800
självständiga territorier, därav
296 stater med säte på riksdagen
(riksständer). Den tyska
riksdagen (bestående av ombud
för de särskilda staternas
regeringar), sedan 1663 oavbrutet
samlad i Regensburg, var främst
lagstiftande och skattebeviljande
myndighet. Viktigare ärenden
handhades av riksdeputationer
(se d. o.). Vid behandling av
religiösa frågor delade sig
riksdagen efter reformationen i en
evangelisk och en katolsk
korporation (jfr Corpus). Flera
försök gjordes att organisera en
fast riksstyrelse, varvid å ena
sidan kejsarmakten kämpade för
sin position och å den andra
terri-torialfurstarna sökte utveckla
formerna för sin medverkan i
riks-angelägenheterna. På det
organisatoriska planet kom
motsättningen till uttryck särskilt under
Maximilian I, då ett nytt
ständer-organ tillskapades i
rikskammar-rätten, en domstol, som avdömde
tvister mellan staterna. En med
rikskammarrätten rivaliserande
domstol var den kejserliga
riks-hovrätten i Wien. Riksarmén
nådde ej upp till 20,000 man och
var föga användbar.
Tysksmide, härdfärskningsme;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
