Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysk musik - Tysk-romerska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1653
Tysk-romerska riket
1654
ning till mycket skilda
stilriktningar. — De senaste årtiondenas
musikaliska produktion företer i
stilistiskt hänseende en än större
mångfald. Ett gemensamt drag
hos flera moderna tonsättare är
likväl en i medveten reaktion mot
romantiken ådagalagd strävan
efter musikalisk naturalism. Med
undvikande av cykliska former
(symfoni och sonat) och med
förkärlek för ensatsiga verk har
denna riktning dels resulterat i
en kompositionsteknik, som
utgående från det harmoniska
underlaget sökt genom abrupta
övergångar mellan olika melodiska
uppslag framkalla en
förstärkning av ofta växlande intryck
(impressionism), dels mynnat ut
i en satsteknik, som med
huvudvikt lagd på det tematiska
materialet låtit varje tema, utan
repetition 1. egentlig upprepning
(repris) omedelbart följas av en
ge-nomföring, där det
karaktäristiskt varierats (expressionism).
Den främste representanten för
expressionismen, som lett över
till atonal och poly tonal (jfr
T o n a 1 i t e t) musik, är A.
Schönberg. — Till det
moderna Tysklands (och
Österrikes) mera kända tonsättare
kunna f. ö. räknas H. Wolf, v.
Schillings, Braunfels,
Tiessen, Schreker, Haas,
Hindemith, Scheinpflug,
Korngol d, Krenek,
Thomas m. fl. — Det nutida tyska
musiklivet, som till sin
mångskiftande karaktär och rikedom i
uttrycket icke har en motsvarighet
i något annat land, understödjes
bl. a. av över trettio stående
operascener och c:a åttio, av stat
och kommun understödda fasta
orkestrar. — Om tysk opera se
Opera sp. 1326, 1329 f. Jfr
även österrikisk musik.
Tysk-romerska riket, R o
-mersk-tyska riket, eg.
Det heliga romerska
riket av tyska nationen
(ty. Das heilige römische Reich
deutscher Nation), benämning på
det tyska statsförbund, som i
växlande former bestod från 962 till
1S06. T. uppkom genom en
förening av det tyska konungadömet
med den återupplivade romerska
kejsarvärdigheten, som från 962
tilldelades tyska konungar. Dessa
blevo därigenom bärare av den till
kejsarnamnet knutna kristliga
universalmonarkiska traditionen
av romerskt ursprung (se
Kejsare). De gjorde därför under
medeltiden anspråk på en högsta
myndighet över alla folk samt
blevo av flera utomtyska furstar
hyllade ss. länsherrar. Urspr.
betraktades kejsarvärdigheten ss.
särskilt förbunden med
herraväldet över de italienska staterna (se
Italien sp. 1593 ff.), och dessa
anspråk lades till grund för de
tyska kejsarnas italienska
maktpolitik under medeltiden. T.
omfattade jämte Italien det tyska
konungadömet, som urspr.
sträckte sig längre åt v. men mindre
långt åt ö. än det nuv. Tyskland
(se karta till d. o. sp. 1613—14).
Dess huvudland blev med huset
Habsburgs framträdande
Österrike. T:s inre tyska historia
präglas huvudsaki. av en motsättning
mellan den successivt
tillbaka-gående kejsarmakten och de
alltmer självständiga
territorialfurs-tarna och fria städerna. Dessas
maktfullkomlighet utvecklades
med tiden ända därhän, att de, i
praktiken opåtalt, kunde bekriga
kejsare och rike. Med ringa
framgång sökte Karl V åter hävda en
kraftfull kejsarmakt. Westfaliska
freden 1648, vari
territorialfurs-tarnas anspråk på suveränitet
er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
