Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Underverk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Underverk—Undervisningsmetod
82
en rent akustisk anordning med
talrör. Sändarens riktning
bestämmes genom att mäta
tidsskillnaden mellan de signaler, som
uppfattas av i båda
fartygssidorna inbyggda mottagare. — För U.
användas även efter Langevin
ultratoner (periodtal c:a 40,000),
vilka utsändas av
kvartskristall-plattor, som placeras i ett
högspänt elektriskt växelfält och
därvid på grund av sina
piezoelekt-riska egenskaper bringas i
mekaniska svängningar. Då vågorna på
grund av sin ringa våglängd
kunna utstrålas i skarpt
begränsade knippen, kan man anordna
”undervattensfyrar” i analogi
med vanliga fyrar som ersättning
för de senare vid dimma. Vågorna
kunna även användas för lödning
(jfr d. o. sp. 693 f.).
Underverk, se Under och
Världens sju underverk.
Undervisning, se
Uppfostran.
Undervisningsmetod. I fråga
om det planmässiga
tillvägagångssättet för undervisningen
(”lärogången”) betecknas en U.
ss. t e’ t i s k (av grek, te’sis,
påstående), då den har
karaktären av en direkt framställning
från lärarens sida av
kunskaps-uppgiften, ss. h e u r i’ s t i s k (av
grek. heu’resis, finnande), då
läraren blott indirekt vägleder
lärjungen att själv finna denna. En
tetisk U. kan (liksom
forskningsmetoden, jfr Metod) vara
såväl analytisk som syntetisk (dock
oftast det senare), en heuristisk
U. är närmast analytisk. — I
fråga om själva formen för
undervisningens delgivning (”lär of
ormen”) betecknas U. ss. a k r o a
-m a’t i s k (av grek. akro’ama,
det hörda), då undervisningen
meddelas av läraren i form av
föredrag och lärjungen blott är
åhörare, ss. erotema’tisk
(av grek, ero’tema, fråga) — även
kallad sokra’tisk U. L
maieu-ti’k (se Sokrates sp. 1151)
— då läraren genom frågor
vägleder lärjungen att självständigt
finna dess innebörd, ss. dei’k
-t i sk (av grek. deiktiko’s,
visande), då undervisningen har formen
av förevisning, demonstration.
Termen k a t e k e’ t i s k U. (av
grek. kate’kesis, muntlig
undervisning) användes stundom om
erotematisk U. men är i allm.
anknuten till den icke-heuristiska
U., som tillämpas vid den med
frågor och inlärda svar
anordnade katekesundervisningen. —
Inom språkundervisningen
urskiljer man tre olika metoder: den
klassiska metoden (även kallad
den deduktiva 1. syntetiska), den
imitativa metoden (även kallad
reformmetoden 1. den direkta
metoden) samt den förmedlande
metoden. Den klassiska
metoden är urspr. hämtad från
undervisningen i de klassiska
språken och avser främst
tankeförmågans utdaning och
meddelande av ett kunskapsstoff av
ideellt värde (t. ex. vid läsningen
av de klassiska författarna) men
däremot ej i högre grad
praktiskt nyttiga kunskaper 1.
färdigheter. Den lägger
huvudvikten vid tillägnandet av
grammatiken, vilket huvudsaki. sker
genom inlärande av regler och
genom översättningar till det
främmande språket; ordförrådet
tillägnas vanl. genom inpluggande av
ordlistor. Vid undervisningens
början användes ofta ej
sammanhängande text utan fristående
meningar, utgörande exempel på
förut inlärda grammatiska regler.
En mellanställning mellan denna
metod och den mot denna
opponerande imitativa metoden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
