Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Ungern
102
satte sig till häftigt motvärn,
vilket i hög grad ökade
dubbelmonarkins svårigheter i det nya
kriget mot turkarna 1788—91
och föranledde Josef och Leo
-poldll (1790—92) att återkalla
en stor del av nyheterna. En
nationell liberal rörelse, utgången
från radikala magnater, främst
Széchenyi, resulterade i
genomförandet vid riksdagarna 1839
och 1843 av bondereformer,
ofrälses rätt till statsämbeten samt
ungerskans antagande till
riksspråk. Under intryck av
marsrevolutionen i Wien 1848
genomdrevs tillsättandet av en radikal
ministär med L. Kossuth som
drivande kraft, varefter en fri
författning genomfördes, vilken dock
uteslöt alla, som icke behärskade
ungerska, från rösträtt. De
slaviska folken och rumänerna voro
alltjämt tillbakasatta. Den
kroatiske banen Jellacic försökte att
genom intervention i U. i
samverkan med den reaktionära
Wien-regeringen vinna Kroatiens
erkännande som en med U.
likaberättigad stat inom Donaumonarkin.
Ungrarna åter etablerade
samverkan med oktoberrevolutionärerna
i Wien. Sedan dessa kuvats,
vändes de kejserliga vapnen mot
ungrarna, som under Kossuth och
senare Görgei som diktator i början
kunde försvara sig. Sedan ryske
tsaren sänt en armé under
Paske-vitj till den nye kejsarens, Frans
Josefs (1848—1916), hjälp,
nödgades dock Görgei sträcka
vapen aug.—sept. 1849. Den
förbittrade kampen följdes av en
blodig räfst och en hård
reak-tionsregim. Emellertid fann
Wien-regeringen snart en utjämning
med U. nödvändig för monarkins
trygghet. Sedan en 1861
oktroje-rad centralistisk
helstatsförfattning måst uppgivas, främst på
grund av ungersk obstruktion,
möjliggjordes 1867 genom
eftergifter från den av Deåk ledda
oppositionen en överenskommelse,
Ausgleicli (ty., utjämning), som
gjorde U. till en med Österrike
likställd del av den nya unionsstaten
Österrike-Ungern. Om härvid
skapade gemensamma styrelseorgan
och om dubbelmonarkins
utrikespolitik se
Österrike-Ungern. — U. i union med
Österrike (1867—1918).
Inom U. erhöll Kroatien-Slavonien
autonomi. Anhängarna av den
nya statsordningen, samlade i
Deåkpartiet, satt vid makten till
1871 med Andråssy som
ministerpresident. Från början gjorde sig
emellertid opposition gällande av
dels radikal, dels nationell
karaktär, i det senare avseendet
ogillande Ausgleich-v er ket ss. ej
tillräckligt tryggande U:s
självständighet. Deåkpartiets efterföljare,
de liberala, sutto 1875—90 vid
makten med K. Tisza som
ministerpresident. Hans med
hänsynslösa metoder upprätthållna regim
präglades framför allt av ett
fortsatt hävdande av den magyariska
hegemonin. 1890 inträdde ett
skede av tröstlöst ofruktbara
strider, i vilka de magyariska
ytterlighetsmännen ideligen
till-grepo obstruktionstaktiken.
Ma-gyarerna, som utgjorde omkr. 45
% av befolkningen men voro i
överväldigande majoritet bland
de röstberättigade, kämpade för
bevarande av sin politiska
hegemoni och bedrevo en stundom
hänsynslös magyariseringspolitik
gentemot slaverna och
rumänerna. Men de vände sig tillika mot
de gemensamma institutionernas
övervägande tyska prägel. Trots
häftiga inre partistrider, till stor
del gällande en rösträttsreform,
tillväxte U: s inflytande inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
