Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uralit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Uralit—Uralstring
202
sänka sig från Netju (1,298 m.)
n. om pol cirkeln till Paj Hojs
tundrerygg (se Ryssland sp.
1539). — U:s redan under
medeltiden kända mineraltillgångar
avtaga i betydelse. Av järnmalm och
kol brytes numera föga.
Koppar-samt framför allt platina-,
os-mium- och iridiumproduktionen
är däremot betydande. F. ö.
märkas fyndigheter av guld, salt (vid
floderna Ilek och Kama), asbest,
volfram, kvicksilver, silver (på
Novaja Semlja) samt ädel- och
halvädelstenar.
Urali’t, grönt, trådigt
amfibol-mineral, som uppstått genom
omvandling av augit.
UraTsk, huvudstad i en krets
med samma namn, Kasakstan,
Ryssland, vid Uralfloden. Stora
marknader. 36,000 inv.
UraTska folk, gemensam
benämning på samoj ederna och de
finsk-ugriska folken (jfr U r a 1 s
-ka språk). U:s urhem tros ha
varit beläget i öst-Europa på
gränsen till Asien. Urfolket, av
språkliga vittnesbörd att döma
ett i skogstrakter levande
jägar-och fiskarfolk med en primitiv
kultur, antages ha splittrat och
språkligt differentierat sig senast
i tredje 1. fjärde årtusendet f. Kr.,
varefter samojedernas (se d. o.)
förfäder småningom spritt sig
norrut och ev. först några årh.
före vår tideräkning inkommit i
Sibirien. Om de finsk-ugriska
folkens historia efter
differentieringen se Finsk-ugriska
s p r å k sp. 30 f.
Ura’Iska språk, gemensam
benämning på de finsk-ugriska och
de samojediska språken (se resp,
språk). Språkförvantskapen har
genom M. A. Castréns (se d. o.)
forskningar till fullo bevisats,
ehuru man anser det möjligt, att
lappar (se d. o. sp. 249) och en
del samojeder urspr. talat
icke-uralska språk. Från urspråket
stamma jämte flera hundra ord,
ägnade att belysa urfolkets (se
Ur al s k a f olk) liv och
kulturstadium, en hel del gemensamma
böjnings- och avledningsändelser,
användningen av dualis, den s. k.
stadieväxlingen o. s. v. Med
sta-dieväxling avses företeelsen, att
en mellan 1 :a och 2 :a stavelsernas
vokaler stående konsonant 1.
konsonantgrupp får svagare
aspiration — så att t. ex. tenuis övergår
till media — 1. helt försvinner i
sådana ordformer, där 2:a
stavelsen slutar 1. urspr. slutat på
konsonant (fi. nom. kota, koja —
gen. kodan-, nom. joki, flod — gen.
joen etc.). Urspråket har, särskilt
tidigare, betraktats som besläktat
med det altaiska urspråket (se
Ural-altaiska språk),
men numera har man på vissa håll
börjat antaga förvantskap mellan
de uralska och de indoeuropeiska
språken.
Uralstring,
självalstring (lat. genera’tio sponta’nea
1. aequVvoca, grek. abioge’nesis),
uppkomst av liv, d. v. s. levande
celler och organismer, ur livlösa
ämnen. Förr antogs U. äga rum
t. ex. bland ruttnande ämnen,
där utveckling av
mikroorganismer, larver, maskar etc. kunde
iakttas. Genom undersökningar av
italienaren F. Redi (f. 1626, d.
1694), senare genom L.
Spallan-zani och Th. Schwann, i nyare tid
genom L. Pasteur, bevisades
emellertid ohållbarheten av detta
antagande och fastslogs, att
organismer icke utvecklas, om
sterilisering och isolering företagits.
Celler uppkomma alltid av redan
existerande celler (jfr Cell sp.
1122 ff.). Rent teoretiskt kan
dock möjligheten av U: s existens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
