Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urinstenar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Urladdningsfenomen
220
Urladdningsfenomen. Fig. 1.
(10T volt/cm. 1. mer) kunna direkt
draga ut elektroner ur fasta
kroppar och vätskor. — U. genom
va-cuum och genom gaser. En ström
kallas självständig, om
dess ioner alstras genom
strömmens egen verkan i strömbanan,
i annat fall osjälvständig.
Den viktigaste osjälvständiga
strömarten är den
glödelektriska strömmen. Den användes
i vacuumrör (se d. o.). Den består
av elektroner, som genom värme
befriats ur en ”glödkatod” och
som sugas därifrån genom ett
elektriskt fält. Man erhåller
maximalt per watt av
upphettnings-strömmen ung. nedan angivna
glödelektriska ström, då
glödtrådens temperatur är den angivna (i
praktiken vanliga temperaturer
valda) : barium-
volfram torium oxid
milliamp. 5 30 200
gr. C. 2,500 1,200 600
Hela denna s. k. mättningsström
uppnås blott, om det elektriska
fältet kring glödtråden överstiger
en viss gräns. Under denna får
man en med fältstyrkan växande
ström beroende på ett
”rumladd-ningsfenomen”. Detta består i att
elektroner från glödtråden utöva
en tillbakastötande verkan på
efterföljande, vilken verkan kan
kompenseras av fältet.
Glödelekt-risk ström kan blott gå från anod
till glödtråd (utsändning av
nega
tiva elektroner från glödtråden,
se Vacuumrör). Den flyter
lättast genom vacuum, dock kan i
vissa fall en ringa mängd
ionise-rad gas hjälpa till att övervinna
rumladdningseffekten. — De
viktigaste självständiga
strömarterna äro glimström (glimljus) och
spetsström (spetsurladdning),
ko-rona, ljusbåge samt den
kortvariga gnistan jämte avarten
krypande urladdning. Fig. 1 visar
utseendet av glimström genom
vätgas vid olika tryck
(uppifrån: 3; 1; 0,5; 0,2 mm.
kvicksilver) i ett 30 cm. långt
Geiss-lerrör. Vid högre tryck kunna
skikten vid katoden endast
särskiljas med mikroskop. Den
positiva kolonnen kan bli
godtyckligt lång. Den är ofta skiktad,
loniseringen inom densamma är
riklig. Särskilt karaktäristiskt
för glimströmmen är, att
elektroner (de s. k. primära
elektronerna) befrias ur katoden genom
stöt av positiva ioner, vilka uti
ett i katoddunklet rådande starkt
potentialfall (det s. k.
kato’d-fallet, vanl. större än 300 volt)
erhållit stora hastigheter. De
frigjorda elektronerna bilda
katod-strålar (se d. o.). Den ionisering,
de åstadkomma, är grundvalen för
det övriga ioniseringsförloppet.
De framkalla vid stöt mot en
fast kropp, spec. metall,
Röntgenstrålar (se d. o.). —
Spets-strömmen har liknande
karaktär som glimströmmen och
sprider sig radiellt ut från en
spets. Den kan förrinna ut i den
omgivande gasen och sålunda äga
blott en egentlig elektrod. Jfr
E 1 m s e 1 d. — K o r o’ n a är ett
KATOD KATOD- NEGATIVT POSlTivA POSiTIV ANOD
DUNKEL GLIMLJUS SKiKT KOLONN
Urladdningsfenomen. Fig. 2. Glimljusets
olika delar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
